Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 1

Du skall åter säga mig att du är gilt,återog ban; smen Monserrat ör i mitt våld; ochl ag behölver blott säga ett ord, så är du frix Gomes!s svarade Paquita med fast ton, j:g skall ald:ig tillhöra en mördare.n Nå vällo fortfor röfvaren, Monserrat skall få lefva. Men föjj mig då utom Spaniens gränser, till Fsankrike, Italien, Grekland. Mon skall der ej vera hvilka vi äro. Verlden skall ro oss vara gifta, ceh ingenting skall oroa vårt lugn cch vår lycka. Akta cig, Paquita; om ditt bjerta ej bevekes skall slafven kanske förvandas till herre. Det är dig ännu tillåtet att välja; men dsöj ej länge, jag ligger ej elltid vid dina fötter.v Piraters passionerede stämma ver blsnded af mildhet och botelser. Före dagens inbrott, svarade fången med. lugr, skall jag låta er veta mitt beslut, Derföricnan miste ni, om ni vill att det skall utfalla gynvarde, bevilja mig en böp.s ;Hvilken? Jag beviljar den på förband. yJag skulle vilja återse Estevar, om det ej vore för mer än att siga honom mitt sista farväl Smugglarers ansigte strålade af en hemlig tillfredsställelse; aldrig hade Pe.quita talat till bonom med sådan mildhet; aldrig hade han sett bennes blick så !ngn och så bevigen; han ser deri en stråle af hopp lysa. Ditt sista farväl, det må varan, återtog ban, emen ditt samtal med Estevan får ej räcka längre än en balftimme, det får jag underrätta dig cm. Du kan, då du betrakt:r Monserrat, påminna dig Gomes och jemföra oss med bvarandra. Hens lif är endast en flögt; jag han en hel clåflod i mira idrer. Hen är svag cch stymp:d; j:g år full af styrka och kraft Kan du väl besinna dig i valet? Adjölp Pirzien utgick ur tornet, bvirs dörr bar Isorgfälligt tillstingde, och P:quita hörde honor sfögsna sig. Hon närmede sig fönstret, för att biicka up Imo! himlen ech uppsända en brinrande bör Askvädret fortfor att rasa. rPequita ! hviskar en röst.