Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 1

DÖDENS TROLOFVADE), VICCBITE DARLINCOURT. Smugglsren sätter sig åter. Ilan har möda all återbemta sig från den döfvande beklämning som denna utomordent iga scen frambringat. Den tycks tonom så utom all förklaring, att han ej kan lösgöra sig från den tonken att hafva sett råsot öfvernaturligt. För första gingen hafva några vidskepliga ideer uppstått bos konom, och fastin han söker att lösgöra sig derifrån, kan han ej fulikomligt skingra dem. Pequita sökte under denna tid guitarreron. Han bede försvunnit för hennes ögon, i det tgonblick då lampan släcktes, och hon kade ej återsett bonom då röfrarne hade inträdt med sina facklor. Pedro var utan tvifvel den som hade srrangerat sångerna och dansen; det var han som hade fattat och utblåst lampan; hon antar att ban miste ha haft någon plan och ett ändemål med tillställniogen af dessa besynnerliga saker. Men bvarföre har ban varit en af de första som flydde? Pequita, fastän full af förtroende till honom, känner sig grymt gickad. Då Gomes återbemtat sig, befriar han sig från sina kamrater; ban återskickar dem till deras van!iga poster, anbeal!er dem en fördubbJad vatsimbet, och qvarstannar ensam med sin fånge. pPiquita! sade rrmugglaren, hvars rus hade till en del försvunnit genom de besynnerliga röre!ser ban erfarit under den föregående ceren, j:g måste pu ha ett svar. Jag her re dan s:gt dip, att jag bar nu tillräcklig rikedon för att försäkra den qvinnas lycka som wil förena siit öda med mitt. Gomes, den vild Gomes, ligger lär frerför dig. Han, som al drig ber böjt krä irför rågon dödig, lgge bär vid dina fötrer. Hör migl Verkligen lig den cataloniske tigern me fuktade ören ech bedjande åtbörder fiamfö den faderlösa. ) e AB. Ar 32—36, 38—41.