Aftonbladet – 19 februari 1851, sida 2

Husbonde!s sade hon med en hes ton, en förskräckt sennors, som afstigit vid kastellets första vindbrygga, ber att bi imsläppt till er på ögonblicket; hon är hvarken riädd för mörkret eller ruinern2, eller ovädret; bon galopperade längs klipporna, som en af de gaml2 mohriska konungadöttrarns — en vit af e:ak betydelse Du Lar talst med henne, Brigitta?o rJag har bedt henne söga mig bvem bon var; hon sverade mig i kort ton: jag är nattens drottning.s Och denna nattens drotining, bar hon stigit af hästen ? Lika ledigt som en pice:dore, lika djerft som en fhbustier.n Hvar är bon?a Med våra kamrster. Jeg kude ska att bona vore syster till några af dem. Hon uppför sig bär som hon vore hemmin Jag gissar, afbröt Gomes. Det måste vara Do!orida.o Enkan Mugnos?, sade fången. Hon sjelf: det ir jag säker på. Har jag ivte sagt det, P.quiia? Hennes otåtighet är utan gränsor. Men tönker, i dlet hon åsidosätter a!l anständigbet, att ställa sig på samma tinie med piraten. Hon föreställer sig att, derigenom an hon trosar nattem, farorna och åst vädret, Lon skall förskeffa sg nys rättigbeter 1il min imbet. Och, iramparde under fötterne den allmänra meningen, afliggande titlar och mamn för en tom drömbild, intbiliar hon sig att ej för bafskonungen vara annat ön nattens drotlin ng. Brigitta, gå och sök henne, hon må komma.n ,Hvad! Ni vill mottaga benre här?o svarade duenran för bluffad. MTyst, in.a snmärkningar.s Brigiita lydde ej; henzre; mer än någonsin förfärade ut:eende förvånade smwgglaren. Huru ör det med dig? fortfor ban; shvarföre detta dumiwa utseende? Du darrar jux Det är väl skäl för det också. I himlens nimn! signor Gomes, lita inte på denuva nattung drottning. AUVt sedan hon satte foten inom