Aftonbladet – 19 februari 1851, sida 2

af tilifredsställelse. Han har nyss druckit tappert om med sina kamrater, i glädje öfver deras nya framgång. Hans hufvud är upphetsadt af vinet, och bans ögon kasta flammor. Gå! sade piraten till Brigitta; det är gästabud nere i stora salen: man dricker för våra sista segrar. Gå och förena dig med våra bröder !o Den gamla drager sig förtjust tillbaka. Nå Paquita, sade Gomes, sittande sig vid bordet, midtför en flaska med förträffligt Cypervin, olyckan bar åter gynnat mig. Ett aj mira skepp bar just i dag inlupit med et! betydligt byte. Jag har i dag ofantliga r:kedomar.n Jag lyckönskar er dertills, sade Paqnita, i det hon sökte gifva åt sitt ansigte ett uttryck af mildhet. Hvad mig rör, så ha rikedomar för mig intet värde. Jag bar aldrig ägt några. Du må ha det eller inte, det gör mig likal svarade röfvaren med för!jasning. ,Jag hegär ej annat än ditt bjerta. Låt oss se! Bestäm dina vilkor: hved vill du ha af mig? Du skall få det. Om du visste bur mycke. jag dyrsa; dig! — Jag skall afsäga wmig, om du önska det, hela mitt sjöröfvarlif, alla mina krigsvanor. Jag skall draga mig tillbaka i ensligbe ten, bverest du skall återuppväcka alla de god käpslor som finnas i min sjä!. Du skall blifv: den friska källa, hvarur jag skall ösa frid och ssilhet. Du skall afvänja mig från det orda och rera roitt lif. År ej detta en engels kal? Fången satt vid smugglarens sida; hon ak tade sig väl för att uppreta honom i det till rd ban var uti. Låtsande att deltaga ut I miltiden, slog kon uti åt bonom det en I glaset efter det andra, och motsade intet a Lans ord. Torenos röfvare trodde sig ba rör Ibinnes kävslor. I ol ett ögonblick af oro och förtviflany, fo:t for ban, tänrkte jeg på Doorida. Det var e besynnerlig sinnesförvirring, förlåt mig de! P:quita. I går älskade jag ej mer denna q vinn: i dag är bon mig till och med förbatlig. Brigitta afbröt samtalet; hennes sinnen vor förvirrade, hennes gång vacklande.