och med bleka drag och stirrande ögon, stod hon der darrande i alla lemmar. Sångarne började åter sin chör: Ni skall dö, om pi i natt Svarta frun får skåda! Ett åskslag, som i detta ögonblick skakar det gamla slottets murar, kommer sångarne sjelfva att darra. Håret reste sig på duennans hufvud, och på hennes ansigtsdrag målade sig den största förskräckelse. Fortfar Is mumlade piraten. Hennes blick är mördande, Liksom bssiliskens; Hennes tunga brännande, Hal som gytjefiskers. Hvsrje natt med facklan går Hon med döden i sitt spår, Utur nattens gömmas; För att brottet dömma. Darren om vid midnattsstund Svarta frun j skåden!