Aftonbladet – 18 februari 1851, sida 3

någon angifvelse rörande våld. Derasförbrytelse rubriceras i polisen som trots och gensträfvighet. De örständigades derföre, efter ett kort förhör, att afvakta kallelse till domstol. Rörande uppträdena i söndags afton cirkulerade bland polisens tjenstemän en berättelse, att spetsxarlen för en gåsmarech hade tagit en pepparkaka från en pepparkaksgumma. Hela gåsmarsch-sällskaset skall hafva följt exemplet. Men då gumman satt sig till motvärn, lärer hon hafva blifvit beröfvad sin kassa, sju riksdaler, samt dessutom våldisarat insulterad med knuffaingar och sparkar. Om dlenna nändelse har likväl icke någon anmälan sketwtt, ej heller har derom någon undersökning blifvit hiållen, och flera trodde den icke vara öfverensstämmiande med sanningen. — Husaga. På Aspelinska tobaksfabriken iär en verkmästare (iysk till nationen) vid namn Meijer. Han hade i lördags agat en liten gosse vid namn Axel Siöberg, så att, enligt betyg af doktor Blachet, blånader förefunnos å hela venstra sidan af ryggen samt å venstra öfverarmen. Gossens fader nar derom gjort anmälan i polisen, der saken i går förevar. Meijer uppgaf då, att han misstänkt det cigarrer på fabriken blifvit tillgripna af arbetspersonalen, hvarföre han uuwuderkastat gossarne visitasion, utan att anträffa något olofligt fånget. IEmellertid hade en annan gosse efteråt berättat, att; Sjöberg sagt sig hafva innehaft en cigarr, hvilken: icke lifvit upptäckt. Af denna anledning hade Mfcijer slagit gossen, så att han fått de uppgifne åkommiorna. Då saken passerat inom hus, kunde likväl icke polisen med den taga vidare befattning, utan hänvisales parterna att vid domstol utföra sin talan. Dock srhöll Meijer på framställning af Sjöbergs rättegångsbiträde hr Lorentz, som uppgaf att Meijer icke vore svensk medborgare, hvarföre Lorentz ansåg honom cke ega rätt att utdela någon hussga, af poliismästaren lämpliga föreställningar. — Inför polisens dombord införes en gummaa med något skumma blickar och ovanliga åtbörder. Hon ir angilven att hafva varit öfverlastad. Polismästaren: Du har varit berusad och legat oå gatan. Gumman (med en ganska positiv ton och finsk tialekt): Nej, herr polismästare, det är omöjligt; nen pojkarne låta mig ej vara i fred, och så arrestera de mig, som är en välfrejdad menniska. Polism.: Det är derföre att du super dig full. Gumman: Nej, jag super ej; men mina vänner raktera mig, och jag är en ganska välfrejdad menniska, som de kasta in i arresten. h Polism.: Men du ligger full på gatan. Gumman: Nej, berr polismästare; men när jag ir så der litet på röken, så antasta pojkarne mig, och då börjar jag lefva med dem. Jag supa mig ull? Nej, omöjligt! Jag, som är dotter till löjtant S. och hade 3000 rår med mig i giftet. Jag ir narrad af en skomakare, men jag är en väilfrejad mennisxa. Poliskonstaplarne anmäla, att hon flera gånger varit dömd för fylleri och äfven för dylik förseelsse va-it insatt på Åbo arbetshus. : Gumman: Nej det var derföre, att jag såå att andshöfdiogen öfvergifvit fistningen. Jag är em välfrejdad menniska. Polism.: Jo, jag hör bur pass välfrejdad du är. Vi få sätta dig på arbetshuset. Gumman: Goda herr polismästare, om jag nu år slippa ut, så skall jag aldrig supa bränvin — jag skall icke dricka vatten en gång. Polism.: Nå, om du lofvar att vara nykter, så dipper du ut; men kom icke igen. Jeg sätter dig 1å på arbetshuset. Gå nu! Och med mycken belåtenhet aflägsnads si; den originella gumman, som en gång varit intagen på irbetsbuset, men begifvit sig derifrån och då sagt, att hon farit sin kos i luftballong. Ekesjö d. 14 Febr. Stadens polis har förliien söndeg gripit och i häkte inmanat.en yngling, som innehade omkring 440 lod silfver, hvilket, hopsleget i en tacka, förmodas vara något af det vid te många här i orten under hösten och vinter:n besångna kyrkostölderna tillgripna kyrkosilfret. Det åter något besynnerligt att nämnde yngling, samma jag han greps, ett par timmar förut undergått kiyrkoplikt vid högmässogudstjensten i stadens kyrkas, för an förut bogången stöld, för hvilken han i sistll. Desember blifvit afstraffad med vatten och bröd å Jönöpings länshäkte. — Hans gripande tillgick på ett senska fiffigt sätt, så att han isamma ögonblick han nade framtagit silfret ur sitt gömställe i stenfoten ill en lada utom mnorrtull, för att sälja det till en Då polisens föranstaltande föregifven köpare, åter föll i den hämnende rättvisans händer. (H. N.) Linköping den 45 Febr. Natten till den 28 sistl. Januari blefvo bönderce Olof Olofsson från Lundby ch Lars Anderson från Ofvan Gärstad, Östra Huslay socken, kbvilka i sällskap voro stadde på våg till Norrköpings marknad, omkring en fjerdedels mil från Östra Husby kyrka, öfverfaline och s!agne af tvenne karlar, som dock i anseende till mörkret 2j kunnat igenkännas. Lars Anders on lärer genast af de erhållze slagen fallit sanslös till marken, men Olof Olofsson lemnade hästar och åkdon och undkom, efter att hafva erhållit 2:ne slag i huvudet. Då bofvarne förmärkte att Olof Olofsson flydde, togo 1e hästar och åkdon och återvände med dem framit Östra Husby kyrka, hvarest de sedan qvarlemnat tem. Af hvad bönderne medförde tillgrepo röfrarne 2 matsäckskrin, 4 st. fläsksida och 4 säck, allt det löfriga återfanns oskadadt. Lars Andersson, som med -Åskyndsammaste blifvit upphemtad till närmaste by, ifled den 28 Jan., kl. 3 på morgonen. Vid å Lars Anderssons döda kropp hållen besigtIning, förmärktes ett svårt flag, troligen förorsakadt if en gärdesgårdsstör midt öfver ögonen, så att hulien söndergått, öfver vänstra ögat ett djupt hål och litet derofvan i sjelfva bårfästet ett hål, båda genom Isjelfva hufvudskålen. En itla känd person har, så-Isom misstänkt för illgerningen, blifvit häktad.