Aftonbladet – 18 februari 1851, sida 2

föraktar hennes kärlek och bryr mig föga om hennes lycka: det är detsamma, bon kommer likväl till mig. Hon skall kasta sig till mina fötter, i stället för att vänta på att jag faller till hennes; förvillad genom sin passion, skall hon blindt öfverlemna sig, fastän hon vet att hon går på randen af en afgrund. Då hon nu ir för mig hvad jag är för er, vill hon sjelf sin undergång. Ja, som jag; ty för att få ega er vet jag intet brott, som jag icke är i stånd till att begå; och dessa brott skola förr eller sednare föra mig i galgen, jag kan ej dölja det ör mig. Det är mig lika: först min triumf; sedan må gerna straffet kommal Dolorida Mugnos ...n Aterigen hon! Säg ett ord, ett enda ord, och det skall aldrig mer bli fråga om något giftermål emellan denna qvinna och mig. Hon har namn, rikedom, ställning; men du har ett hjerta, Paquita; är det ej värdt mer än alla verldens egodelar? O! Det är den enda skatt, för hvilken jag, utan att ett ögonblick betänka mig skulle uppoffra allt hvad jag eger dyrbarast hör nere: min kraft, mitt mod, mitt lif. Men jag är gift, Gomes! Ah, hvad betyder det, Paquita! u!ropade piraten häftigt. Man kan vara enka i morgon.n Paquita darrade. I detta ögonblick hördes starka glädjerop. Gomes störtade fram till fönstret, som vette åt hafssidan; han märkte en upptänd eld på en af klipporna vid stranden; längre ut syntes ett skepp under segel. Ny fångst, ny tillökning i min rikedom ! opade smugglarechefen. De mina hafva åter haft en seger.n Sedan, vändande sig till Paquita, fortfor ban: Man kallar mig; denna trumpetstöt är tecknet till en lyckad landstigning och jag måste vegifva mig till kusten. Betänk nu ditt tillstånd; tvinga mig ej till ovärdigt våld. Var nig en lyckans och sällhetens stjernal Adjö, ag återkommer om en timme., Paquita bief ensam. Nedtyngd på en gång af det förflutnas sor;er cch det närvarandes fasor, satt hon i fon