Aftonbladet – 18 februari 1851, sida 2

Att hon, å Gomes sida, hade mottagit ett tillbud, som mera var i hennes smak.s Ett skenförslag, sennora! Den som gjort henne detta förslag har kanske öfverskridit sin fullmakt. Jag hade uppdragit honom en flyktig fråga, men ej en kärleksförklaring. Fortsätt! Jag skall höra er Gomes! Dolorida älskar er. Tror ni då, Paquita, att Gomes är dömd att ej kunna ingilfva någon känsla af kärlek? Men Gomes är den tappraste af Cataloniens söner; han fruktar hvarken nordpolens is eller sydsolens hetta. Gemes har gått segrande igenom lifvets farligaste prof. Född ibland bergen, kan han utan knot och ängslan sofva under nattens stjernströdda mantel, äta eländets bröd och dricka sig otörstig af strömmens vatten. På sitt skeppsdäck vet han att eröfra rikedomar, bekröna sin panna med lagrar, och tala som herre med sitt öde. En gång inträdd i det bhusliga lifvets sfer, skall han uppoffra sig helt och hållet åt sin makas lycka, lägga sig lugnt vid hennes fötter, som en trogen hund, och säga: Befall! Jag älskar dig! Andtligen ej lefva för annat än henne! Tror du då, Paquita, att en sådan man är att förakta? Skogsdufvan skulle ei mer behöfva frukta ovädret under den mäktiga eken: bon skulle vara för den bon älskar en hamn, ett sällhetshem, en verld. Hvad skulle hon ej kunna göra anspråk på? Gomes!s afbryter den faderlösa; om Doloridas svar är gynnande... Om! upprepade Gomes i en skämtende ton. I morgon, denna natt, denna timma kanske skall hon skynda hit. Om!... men jag känner ju hennes svar på förhand; att om jag bestämdt erbjuder benne min band, skall hon mottaga den med erkänsla, med förtjusning, med hänryckning; bon älskar mig, det vet ni ju.x Nå välln Nå väl; då man älskar, hir man väl då sitt förnuft? Dolorida är fullt öfvertygad att endast äregirigheten förmår mig att tillbjuda henne min hand, att mitt hjerta aldrig har slagit och aldrig skall slå för henne, att jag