Aftonbladet – 18 februari 1851, sida 2

Ar 1850: Det af konstitutionen bestämda apanaget . . . . . -600,000. kepresentationskostnader 0 600, 000. Frais de regie . . -240,000. Hyresmedel för hö! el Castellane 35,000. ;Frais extraordinaires, eiler den s. k. första dotationen . . . . . . 2,160,000. Summa francs 5,528,558. Det berättas att drottning Christina i Spanien såsom lån försträckt Louis Napoleon 800,000 francs, och att hon till honom ämnar bortgifta en af sina döttrar med Munoz. Inrikesministern har inför ett utskott afgifvit den förklaring, att republikens president och hans ministrar äro emot en förändring af len nya vallagen, hvilken skulle gälla äfven vid presidentsvalet. Nationalförsamlingen har med 361 röster mot 268 afslagit Tinguys motion om generalrådens bemyndigande att, i händelse af en revolution tills vidare öfvertaga ärendernas ledning. Denna sång bestod majoriteten af Berget, venstra centern och Bonapartisterna. Den 7 Febr. framlade finansministern de Germiny budgeten för år 1852. Man finner deraf att 1850 års deficit stiger till 113 milioner. Man beräknade ett totaldeficit vid 1852 irs början af 646,673,600 fr. Inkomster för ir 1852 beräknas till 1,382,673,416 fr. och itgifierna till 1,372 978,628 fr. Sålunda skulle ett öfverskott uppkomma af 9,694,788 fr. Republikens statsutgifter för år 1850 stezo till 1,514,683,288 fr. och inkomsterna endast till 1,359,169,117 francs. Man talar mycket derom, att f. d. utrike:ministern Labitte indragit en hop legitimister i utrikes ministeriet och att dessa i hemlighet sändt afskrifter af vigtiga handlingar till Ryssland och Österrike. Ett rykte att den närvarande utrikesministern redan skulle hafva aflägsnat dessa eller dylika personer, vederlägges af Monitören. Constitutionnel offentliggör en från de republikanska flyktingarne i London utfärdad inbjudning till en bankett den 24 deanes, för att fira Februari-revolutionen. Bland underskrifterna finner man namnen Louis Blanc, Willich, Schaper, flera Slaver o. s. v. Detta dokument. som är hållet i kommunistisk anda, saknar namnen Ledru Rollin, Mazzini, Ruge m. fl. F. d. utrikesministern Lahitte har nedlagt sitt mandat såsom folkrepretentant. Koleran har utbrutit i franska Guyana med stor våldsamhet. Enligt bankens sednaste veckoberättelser hade den metalliska valutan förökats med omkring 4, mill. eller till 492 mill. och notemission förminskats ned omkriog 11, mill. eller till 2183, mill. Den s. k. portföljen hade stigit 8 millioner, utvisande i Paris en summa af 59,482,000 fr. och i fitialbankerna af 87,149,000 francs. Enligt bankgövernören dArgouts årsberättelse för år 1850 steg totalbeloppet af centralbankens och filialafdelningaraes operationer för detta år till 1470 millioner eller 142 mill. mer än år 1849. Femprocentsfonderna noterades den 8 dennes till 96,55, treprocents till 58. I Passage de VOpEra stego femprocents följande dagen till 96,63. STORBRITANNIEN. Tacksägelseadressen, som blott var ett genljud af tbrontalet, gick igenom begge husen utan amendement, och omedelbart derefter störtade sig parlamentet midt i debatten om de påfliga angreppen, med en sådan ifver och vidlyftighet, att Hume yttrade sig om underhuset: B:funnes någon utländning här, så skulle hela karakteren af våra rådplägningar lätt bringa honom på den tankan att vi äro ett sällskap prester, som församlat sig i kyrkoärenden.s Genom denna anmärkning ställde Hame sig straxt från början på samma linea med Cobden och fribandelspartiets förnämsta män i allmänhet, hvilka, derföre att de ogilla all slags statskyrka, anse katolikerna lika befogade som aila andra trosbekännare att sjelfva ordna sina kyrkoangelägenbheter, utan vidare vilkor i afseende på samhället, än att de icke öfverträda dettas lagar. — Mera direkt anföll mr Roebuck ministeren, eller egentligen lord John Russel, för den sednares bekanta bref emot de påfliga angreppen. Deremot talade katolikerna mr Anstey och lord Comoys emot dessa angrepp Allt detta var likväl en förpostaffår allenast. Sjelfva fälttåget kunde först sägas vara öppnadt den 7 dennes, då lord John Russel anmälte proposition om en lag emot antagandei af vissa kyrkliga territorialtitllar i det förenade konungariketn (a bill to prevent the assumption of certain ecclesiastical titles, in respeet of places in the United Kingdom), och yttrade sig deröfver. Lord John häntydde först på det djupa intresse, som röjt sig hos alla folkklasser i afseende på denna fråga, genom de talrika petitionerna och e2dresserna till underhuset och drottningen. Derefter omnämnde han händelserna i Irland, der påfven hade nyligen utvämnt d:r Cullen till erkebiskop af Armagh, tan att fäcta afscarda nå nåvan af da tra la.