Aftonbladet – 18 februari 1851, sida 1

Tyst! Jag hör galopperande ryttare.s Store Gud! Det är Gomes och bans bind. I detta ögonblick framstörtade verkligen piraten, följd af en beväpnad bop, i sporrsträck mot vagnen. Ilan ställde sig midt på vigen med sin trupp. Skönt, don Estevan!s utropade ban. Vi återfinna hvarandra ännu en gång ansigte mot ansigte, på ett ensligt ställe, långt ifrån menniskor. Värd nu om och följ mig. Nedrige rövere!s sInga förolämpningsr! Din stäkning skulle ej vinna derpå : Hvart vill du föra mig, eländige?, Till Torenos ruiner. Intet motstånd, ciler skjuter jag!n : En af smugglarne bade på Gomes refa laing redari värdt om karriolen och Monse: rats bäst tvingades, under sina nya berrars piska, till det starkaste traf. Natten började tilltaga; man tog genv gar: skogar cch hålvägar genomfores med en förvånande kbsstighet. Men avlinde till hafsstranden. Höga fåstningsmurer framträdde ur skuggar, med vndbryggor och portiker. Ett jagthora hördes; en Bärgd rötvare framstörtade rån klipporna och ruinerna ech skyndade hastigt till piratens fångar. Ruicerna och klipborna upplystes präktigt såsom till en fest. En hrigesång uppstömdes cch smugglarne triumferade. Den gamla fästningen Torezos var ganska pittoreskt beli Från klippblocket der den höjde sig beherrskade den på ena sidan den vidströckta bafsrymden och på den andra ett vildt landskap. Citadellet har, under morernas och den väldige Cids tider, varit ganska starkt, men deraf iterstodo nu ej stort mer än raserade geaflar, kullstörtade vindbryggor, öde gallerier och ochebodda torn. Under ruvinerna af denna gamla fästning, der medeltidens bjeltar ofta passerat, voro nu ett slags rum eller hålor, der kustens röfvare hade sina tillhåll. Här förvarade de sira röfvade skatter; här hade de sina vapenförråder; här