Aftonbladet – 17 februari 1851, sida 3

DCRGTUL FIVE ICEIR SIG of Us Uf AV Se I M 50 tillstyrkes att det i riksgäldskontoret ännu innestående anslaget af 1000 rår för inköp af boställe åt kapellpredikanten inom Lekvattnets nya församling i Wermland jemväl må, i öfverensstämmelse med härom förut meddeladt stadgande, utaf detta verk utbetalas.v se— ooo Om de föreslagna förändringarne inom landtmäteriet. Frågan om Jlandtmätare och lsndtmäteriets organisation är ett ämne, som icke låter mycket lättfattligt eller tillockande för den större allmänbeten, men som icke dessmindre kan vara af mycken vigt. Lindtmätarne i nket intaga en allde!es egen ställning inom; det allmänna. De äro i afseende på den största deten af sin sysselsättning egentligen privatiserande yrkesmän, hvilka på begäran och mot betalning uppmäta och skifta jord åt enskilda. Men nödvärdigheten att bålla en nödig reda ach ordning på sådana uppmätningar, dels till efterrättelse vid blifvande möjhga tvister, dels också för det geografiska registreringsverket, har tillika föranledt staten att besörja, det personer med tillförlitiga kunskaper för ett sådant värf alltid funves att tillgå; och. bäraf, äfvensom ifrån behofvet att begagna landimätarens vitsord såsom väsendiligt afgörande i vissa egodelningstvister, förklaras det såsom ett mnaturligt förhållande att landtmäteriet tillika blifvit ansedt såsom en embetsmannafunktion som står under eit serskildt embetsverks inseende, och att vissa medlemmar af kåren jemväl hafva lön af statsmedel i cch för de allmänna bestyr till hvilka deras medverkan erfordras. Betraktar man nyssnämnda omständigheter i afseende på landtmäteriets natur, så måste man häraf ledas till den slutsatsen, ait det ingalunda kan vara nyttigt, att göra landtmitarne mera uteslutande till embetsmän, än hvad de äro för närvarande, och alt sådant endast skall eda till ökade statsutgifter utan motsvarande nytta. Från denna syppunkt sedt, anse vi det förslag, som nuvarande öfverdirektören för landtmäteriet utarbetat till en förändring i det reglementariska ef kårens organisatior, icke 3rdeles ändamålsenligt, hvilket ock redan en sång förut blifvit anmärkt i Aftonbladet. Det sr ock af denna orsak, som vi här nedan på negäran lemna rum åt ea insänd artikel rörande deita ämne, hvilken synes framställa åtskilliga ganska välgrundade inkast mot ifrågavarande projekt oc ) lyder sålunda: Det stora mflytande landtmätarecorpsen kan bafva på jordbrukets förkofran, på kännedomen om landet genora det geograficka karteverket cch på ordning cch ärlighet i hvardagsiga Jifvets bandel och vandel, genom justeringen af alla de mätare, gom få begagnas vid affärer, gör denna corps till en af de vigtigare i vår administration och de föreskrifter, som för den föreslås efler utfärdas väl förtjenta att följas af publiciteten och det allmänna med större uppmärksambet än som hittills egnas deråt. Aftonbadet bar förut refererat hufvudinnebållet af öfverdirektören Falkmans förslog tul förste landtmätartjensternas förändrade organisation och nskränkning jordegares rätt att till landtmäteriförrättnings verkställande utse tandtmätare, och i Dagligt Allebanda reproducerades försleget in extenso, men under öfverskrift: Om förste landtimätaretjensternas och sgodelningsrätternas reorganisationr, bvilken rubrik ingalunda gifver någon föreställninvg om det vigtigaste i hela förslaget: inskränkningen i jordegares rätt. Men då chefen för en hel embetsmannacorps uppträder med ett så vigtigt förslag, bör han kunna påräkna den uppmärksambet, att man ingår i något slags granskrivg af detsamme, och icke blott omtalar det såsom ett hugskott för. ögonblicket, ämnadt att genast nedmyllas i: glömska. Såvidt bekant är, har ännu ingen resolution från regeringen: följt på, det. väckta förs slaget och det kan derföre icke vara försent att i frågan framställa några betraktelser. Om man då förbigår hr öfyerdirektörens tanka om den förmenta olämpligbeten af förste ardtmätares uppsigt öfver auskultanter och elever, — en allmän uppsigt, som ganska väl står tillsammans med den speciella tillsyn, som åligger den landtmätare, bos. hvilken de arbet2, — så måste man likväl fästa sig vid bang yitride åsigt, att en noggrann tillsyn öfver dem, som hafva rätt till sjelfständig verksamhet, eller de på eget ansvar arbetande, landtmätarne, vore af mycken vigt, och nsåledes borde åligga förste landtmätaren, i stället att hen nu blott äger angifva sådana tjensteförseelser, som till hans könnedom komma, hvilken åsigt finnes framlagd såsom ett af dehufvudsakligaste motiverna. för. den. projekterade reorganisationen. Då det redan förvt är föreskrifvet, att förste Isndtmätarne skola mottaga och qvittera landtmätarnes konrceptkartor och bandlingar; hafva poga tillsyn deröfver, att nömnde,kartor. och bandlingar inom föreskrifven, tid aflemnas; sranska landtmätarnes berättelser. om hvad de I ijensien uträttat, ccb. snmärkningar dervid öra, samt hos öfverdirektören anmäla de tjensteförseelser, som af dem kunna begås och till jörste Jandtmälarens könnedom komma, så synes väl knappast någon mnoggrannare tillsyn, kunna åstadkommas, och hvad ofvanspförde. tirad. egentligen skall innebära är såjedes svårt alt fatta, Icke kan dermed menas att örste landtmätaren, som hr Falkman vill hafva jenstgörendebåde vid landshöfdingeembetet, i rovinskontoret . och vid ägodelningsrälterna, fven skall följa landtmätarne på deras exkurionper i skog och msrk för att der kontrollera lem. Icke kan det menas att förste landtnätaren skall få någon pu icke befintlig, rätt it kommendera eller döma landtmätarne; nauren af tjenstgöringen gör det omöjligt att af. andtmäteristaten organisera ett fullkomligt byåkratiskt macbineri, iv denna tienstgöring for