Aftonbladet – 17 februari 1851, sida 2

Du tror att man ej kan älska någon annan än honom!2 Din syster är mycket rik, Estevan; och Guitarreron har ipgenting.s Ja, men du vet att då hjertat en gång är bortgifvet, är det ej fråga mer om detta. Nej, nej, hindret är inte det.n ;Hvar är det då, min vän? Pedro, om vi antaga alt han går in på dina planer, skulle ej tillföra min syster andra känslor än dem du har för din mar, och tror du att Dolorida skuli8 nöja sig dermed? Hon liknar mig föga.n Om du vill, skall jag tala med henne. När ?a ,Utsätt sjelf dagen. Straxt. En timma efter detta samtal sutto Estevan och hans maka i en elegant karriol, som tog vägen åt Villaseca. Paquita, som ansåg sig uppfylla en samvetspligt, kände sig stolt öfver alt på detia sätt gilva sin man ett lysande bevis på sitt fullkomliga förnekande af en brottslig passion; och hemtande krafter uti en religiös försakelse af sig sjelf, hade hon isina blickar någonting triumferande. Var det martyrens glädje? Doloridas egendom hette Velanes. Det var en förtjusande Villa, i italiensk stil. Liggande på en leende kulle, bade den en skön utsigt; dess trädgårdar voro vidsträckta, och enkan Mugnos hade derpå bekostat ofantliga summor. Då bon anländt till sin svägerska, skyndar sig Monserrzts mska att begära ett enskildt samtal af benne, och ändamålet med deras vi: sit framställes otvunget. Dolorida, lifligt rörd, trycker Paquitas band. vÄdelmodiga barn! säger hon, jag vet bvad som föregår inom dig, och jeg beundrar dig, men jag känner mig ej istånd till att likna dig.