Aftonbladet – 17 februari 1851, sida 1

blick; på en gång springer en sträng på hans) instrument, och en klagande suck utgår derur. Denne unge man är Pedro Walls? sade Estevsn iaed förvirrad blick. J2, och min adopterade broders, svarar Paquita med fast ton. ,Din bror! upprepar Monserrat. Kan du svärja mig det ? Inför Gud. . Estevzns panna klarnade. Han kände sin milda mska. Hade bon begålt ett fel, hade hon ej dertill lagt brottet af en mened. Han fattar hennes band och trycker den till sina läppar. Hvad ser jag?, utropar ban hastigt. Du har ej mer min vigselring; en annan ring är i dess ställe.n i Han och j:g, återtog den faderiösa med högtidiighet, pekande på Pedro, nhbalva varit Dödens trolovade. Vi voro i ett likhvalf, framt5r en likkista, der vi trodde att evigheten skulle förena oss; der utbytte vi våra ringar. Gif mig mir, Pedroln Der är den, sade den olycklige unge mannen. Och den bond, som ej mer bar någon ring, krossar åter en sträng på lyrsn. Ena ny sorglig och klagande ton. Två adjölv återtog guitarreron, med en vild blick och slockpande röst. Han går. Piquita qvarbålier honom. Hvad! redan, Pedro? Huru, redön ?, Sedan vände hon sig till Monserrat. Han har räddat mitt hfo, fortsatte bon, -ch JGv jagar honom bärifrån!v Nejp, återtog don Estevan. Men tro: du at hon kon qvarblilva ?, ,Jag hvarken kan eller bär de, afbrit gui tarreron. Och ben aflägenar sig med fasta steg Paquita återhåller honom ej. Hon kastar sig