Aftonbladet – 15 februari 1851, sida 3

Betjenten återkommer; han medför en gop nyhet. Min husbonde, säger han till de resande, har uppdragit mig att mottaga er. J skolen hefva en god aftonmåltid och en god säng., Kunna vi ej få tacka honom derför ? frågade guitarreron. Ej denna afton; han ligger ännu och är mycket blek, lidarde och svag.n Brukar han lägga sig vid denna timma ?, Nej; han är ej ännu afklädd; j2g har sagt honom ait ni hade en gitarr med er, och j2g är säker att om ni sjöng något, skulle det göra honom ett nöje; han kan böra er från sitt 1um. O, jeg skulle vara lycklig att kunna roa bonoml!, svarade Don Manuels brorssor, fattande sitt älskade instrument. Hvad skall jag spela ?p En bolero., Guitarreron valde den som var mest cmtyckt i landet, den som de unga flickorna i Reus bedt honom om, vid de närliggande byarnes fester, den som Pequita så gerna hörde innan bon gifte sig med Monserrat. Denna bolero var för honom full af Jjufva minnen. Har sätter sig, preludierar och sjunger: Sköna herdinna! Kom, skynda dig. Här skall du finna Trobet hos mig. Här ska vi båda, Låogt ifrån verlden, Sällbeten skåda. Skilda från flärden, Här ska vi pjuta Saliga frider. Ega i tiden Himlarnes fröjder. Lifvet gen sluta I kärlekens famn!) ) Detta stycke är en öfversättning ef en katalopisk