Aftonbladet – 15 februari 1851, sida 2

som voro förgylida af den nedgående solen. Chorgossar, föregående cortegen, beströdde marken med blommor och grönt. Skyar af rökelse flöto omkring de purpuroch azurfärgade fanorna, som fladdrade under en skön himmel. Från denna välluktfyllda sfer höjde sig englaröster, hvarmed åtskilliga instrumener förenade de mest mel!odiska ackorder. He!a vaturen var strålande, och med kyrkosångerna tycktes en kalle!se utgå från Gud. Kustens Fbbustierer, nedkasiande sig fromför len allsmäktiges tjenare, hade het cch bållet löst guitarreron och hansföljeslagarinna. Gomes sa gade af raseri; men inför en massa af menniskor, bänrycekta af den högtidliga stunden och hett och kållet betagna af en hel:g förjusning, aktsde h:n sig väl stt väcka det min;!a knot; man skulle behandlat honom som en helgerånare och bans jlif skulle varit i flara. Flykt pgsrne förenade sig nu, sedan de utsytt en blick af tacksambet med tjenstiflickan vå posadar, i största hasi med processionen. Mariana såg dem undkomma utsn att på minta sätt hindra det, och kanbända till och med ned en hemlig tilifiedsställelse. Paquita blanlade sig red de unga flickorna, som gingo vid idan af himlarne; Pedro ställde sig i musicar.terne; leder, som sckompsgnerade de heliga iymnerna; och bida, fria och räddade, passerade melan en dubbel baj sf röfvare, under Guds eskydd. Snert försvann dagens stjerna; den religiösa rocessionen aflägsnar sig på vägen till Reus ch fördjupar sig i landet. Småningom börjar et stora antslet af pilgrimer, som åtfölja den, tt minskas. livar ech en återvänder till sitt em. Natiens skuggor nedstiga på slätten. en faderlösa och guitarreron tvifla ej på att omes och hans folk åtfölja dem på långt afånd, och att de äro färdiga att störta öfver em vid första gynnande tillfälle; detta till