Aftonbladet – 14 februari 1851, sida 2

ER JRR. 1 rn a fn indå icke oMciel. Alt giga den kan draga, all vig: och betydesbet den på något fält kan tilläga sis genom att gälla för offislel, söker dan bazärligt; mec ist ansvar, d3 anspråk, som skulla vara en följd al. len offcielia egzeaskapen, bortskjuer den alldeles I Det finnas i andra läcder officiela blad, som få meddela endast regeringens och embaisrerkens tillkän ) asgifvarden och legala notifikationer; ett s!dani blad år P. T. icke. Det fianss äter endra officiela bad, som lemna upplyscingar om och nirmare utveckling ff regeringens planer och förslager samt äfven i viss måa utreda, förklara och försvara regeringsåtgärder; ett sådant blad är P. T. icke heller. Dei ånce3 äfsea halfoMfcisla blad, som stå i ett mer el:!er miadre nära sambard m:å regeringen, och tom mot oppasitionstidningarae fö fakta dess piccipe: och politiz, då deres yttranden, ehuru icke ertände såsom cfliciela, likväl alltid måste bära någon prå sel af den värdighet och moderation, som man kan hafva rätt att fordra af regeringsorganer; icka keller :n sådan tidaing är vår Posttidning. Postiidningen deltager allsicke i presssns potitiska debatter. Den innehåller aldrig någon Jedandel. po!ilisk artikel; den uppteger aldrig till vederläggsing i sak nögontirg af hvad andra tidningar i potiska ämnen innaehille. Detta vore nu vis:erligen fullkomligt i sin ordning, och audra tidningar hade alls intet med des3s opinion att skaffa, i fall dena kun-l. ie häfda värdiaheten ef ett rent ofMicielt blad och tå helt och hållet utom de politska meningsfrakion:rna. Men denna parti-löshst är endast yilig,. skenbar; under dea kalla ytan pöser det mest briarande partinit, som litet emellanåt måsto söka sig luft. Då den direkta vägen för dessa cruptioner är stängd, måste de på omvätar smuggla sig fram il lagen. Så uttalade sig t. ex. en tid bortåt dess hat mot nutidens liberala rörelser genom öfversättande sller roinutiöst redogörande för ea mängd dåliga och cil! sitt ursprung ganska tvetydiga paskiller och nidskrifter mot den franska republiker. Så insmyger jen ännu ständigt, under den oskyldiga rubriken sTidniogsöfversigtn, de bittraste vredesutgjutelser riot 1ea liberala tidnisgspressen, över hvilken den fäller omoativerade domslut med ca mins, som om den vore en areopag; från hvilksn ingen appell kunde ga rum. oMärkligt är, att det är nästan uteslutande öfver den moderat liberala pressi:n, som Posttidningen utgjue? denna sin bitterh:t; pressens vanödingar — skandalbladen — lemner den i ro och nöjer sig med att öfver dem någon gång aftrycka ett oxdöme ur 1e liberala tidaingarne. Dossa sisträmnda deremot infallas med all den skärpa, som kan läggas i språet, och taga da på nägot sätt till genmäle, återapprepar Posttidningen endast samma omotiverade sqvädinsord (vi kunna med bästa vilja ej kalla dei annat), understundom endast med den skillnaden, att den öfversät er på svenska dem den förut lånat från att fremmends språk, så att den utbyter t. ex. den infama mot den gerkena, usel iasinuation mot ilskenhet utan like o. g. v., utan att för öfrigt kunna eller vilja gilva sig in på nigo2 diskussion i amnet. Tveane drog återstå ännu till en karakteristik af Posttidningen; det är desy småsaktiga gnat cm sina aotiser och dess skenhelighet (vi hafva förgifves sök: after ett mildsre ord, som ändock skulla falit utirycka hvad vi mena). Skulle n got annat bled vid meddelande af någon hofaotis vara noz olyckligt att zlömma stämpla dea såsom hamtad ur Positidningen, så. hägjas infor almäahoten. som, Nisit föga intresseom moral och eganderätt, som faller in i det löjtige. Förhållandet är emellertid det, att Posttidnia3en sjelf, utom dessa hofnotiser, som den till följ3 af sin psevdo-officiela egenskap erhåller, har högst å egna notiser, utan dess beryktade fetstilsseker äro för det mesta sammanplockads ur andra blad. Med den ärlighet, hvarom den i detta afssends si mycket talar till kollegerca, förhåller det sig icke, hvad Pusttidningen sjelf angår, så alldeles helt. Den är mycket förbittrad deröfver, att någon vågar såsom notiser upptaga innehållet af i dess annonsafdelnicg mot betalning införda notifikationer, men sjelf meddelar den dagligen, utan någon slags ciiation, efte; Dagbladet om offeniliga sammankomster m. m. i huf.udstaden. För öfrigt upptager den icka blott understundom hela artiklar och rotiser ur andra svenska blad såsom sina egna), uan begagner tillika ssomofiast ett citerings:ält, fom innebär lika mic kxen, om icke långt siörra oärlighet än uteglömd elter utelemnad citation: dena aftrycker sålunda icke blott helfspaltlånga notiser, till och med artiklar, såsom sitt eget, men tillfogar slutligen vid någon liten biomständighet eller stutanmärkning ett: benligt 0. B. — yttrar härom ÅA. B, — ånmärker B., Bore? Baromngiern? Boråstidniagen?), för att göra citationen omärklig el!er leda allmänheten att tro, tet sjelfva uppsatsen härleder sig från Posttidniagen, nen endast aen lilla särskilda omständigheten eller anmärkningen från ett annat blad. Åfven i andra omständigheter uppenbarsr sig samma skeshelighet. Så försäkrade Posttidningen säromdagen vid ett a? sina utfall mot Bore, att de: vore så mycket mera smärtsimt att se alla de oada :gensksper vår tidning såsom dagblad uivecklide, om Posttidningen fästat mycket intresse och stora örhoppningar vid densamma. Händelsen är emellertid den, att, straxt då Bore började utkomma i sin nya form, Posttidaingen var tiilreds att för sin oudiik tillkännsgiffa ett Bores tryckta area var minIra än Posttidningenrs, och upplyst om motsatsen neddelade den häruii ingen rättelse; redaa förut, nen i synnerhet efter denna tid, har Posutidaingen not Boro andais en illvilja, som söåt efter hvarje in!edniog att gifva sig luft. Da prof af intresse vil: srfarit från Posttidsingens sida hafva vekligen ett aågot besyanerligt utssekde. Vi äro, såsom lätt kunnat synas under de år Bore existeret, inga älskare af den för allmänheten iadifferenta och tröttands tidningspolemik, som sysselsätter sig med de sirski!da tidningarnes eller tid njagsredaktionernas individualiteter. Vi hava deröre också med olust uppdragit ofvanstående skilirinog och endast för at tillräckligt motivera, hvaröre någon polsmik af det ena eller andra slagat : aed Posttidaiogen icko ef oss kommer att förses. : Mot Tiden, Minerva cch andra konservaiiva orga127, som med stö:re eller minire talent och oa såsom det synes, med hela öfvertygelsens virma föräkta sristokratiens och prelaturens sak, skola vi ej indandraga oss att i artitlar och genmälen försvara 18 liborala åsigter, som vi omfatta. En tidaiag der;mot, som icke inolåter sig i någon sakdisku:sion, utan ur sina poliiiska vedersakeares uppsatser ryckte: ti cch ennit ensiaka ord elier mening och de:pi sruedar högmodiga, bitra cch otidiga ulåtanden, örtjenar ingen uppmärksamhet. Vi ämna2 hädanefer också alistvko egna någon sådan åt Positidninens s. k. lidningsöfversigt. — mm -—— mm HVTV ) Vi anföra birpå nigra färskare exempel, som vi hafva i misnet. Si upptog t. ex. Posttidaingen unier förlidet år sitcom sin egsn en ertikel af K. K—g ur Calmarpos!en; på semma sätt en liten uppsats om Carl Gu z!affs skrifter, 8f Bore: red. j! sammandragen efter ett vidljfuigare utläniskt ar-s b:te; i AJ 45 för i år tag:s en nois om en silf vera edalj åt kusticrg a Fagerberg; i 3 491: förslaget till återbosittards af en proesion vis technpo!oziska institutet 0. 8 V — vs a me Riksdagen, k Ytiran?e i Bondeståndets plenum den 12 Fe-)!! ruari 1851, af Per Hansson från Werm5