Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

djtion. Chefen för dessa röf vare var ej lång bort3, den faderlösa sökte honom, Henznes:j: snade Gomes. Samtalet fortsattes. 1I går var fångsten präktig.n Ja, handtverket lönar sig, kamrater. De finns byte nu ibland ruinerna. Som skall ännu mer ökas, boppes jag Olyckligtvi: äro de fördömda fransmännen der som sätta käppar mellan bjulesrarne — och on de fördrifva 0:s från stranden!, Hafva vi di inga eldvapen, bakhåll, dolkar? De hafva styrkan.v Och vi djerfheten.x 4Yan skulle säga att bimlen beskyddar dem, pDet är inte troligt: de tro hvarken på Guc eller satan.s Och vi! Aro vi då så ifriga katoliker. Hvad mig rör, så tror jag på den heliga jungfrun, ech jag tänker att, på hennes himmelsfärdsdag, göra henne en skänk för fester af ett par små vackra kastagnetter. Det ska bon nog åter betala mig för, det är jag säker om. ) Och jag åter, allt hvad jag begär af henne är att bon utrotar fransmännen., Och konung Pepeg, hvad säger du om honom ?n ) Det är en röfvare i stort den der, vi ärc bara röfvare i smått; han är palatsernas beherrskare, och vår chef är bergshålornas; röfver på båda sidor., Hvem är då den värsta af dem? Det beror på smak, kamrater. Styrelsen : Spanien är dubbel, der är furste och bandit. hvar och en har sina inkomster och sna rättigheter, och folket betalar allt.p De dumhufvudena!ls Det är deras skyldighet., Ett gapskratt följde på dessa värdsbu:qvickheter. En af röfrarne återtog med låg röst: ) Ea generalkapten i Malaga gjorde en dylik gåfia åt en madonnas staty i klostret la Vicioire. ) Ett namn som man gaf Josef Napoleon, då konung af Spanien.