Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

v 6) arc varna vanner a rfeuglonstriheten: tvärtom! — men viZåre äfven vänver af budet: varer all mensklig ordning urd:rgifae! TEATER. Efier att ha kastat en blick på omslaget till något gammalt häfte af Magazin thbäitral eller La France dramatique, der 1000-tals skådespelstitlar fionas uppräknade, skulle man kunna komma på den föreställningen, att de franska teaterförfattarne längesedan uttömt alla scenens resurser af intriger, passioner, öfverraskningar och effekter; och dock går ännu alltjemt hvarje vecka en ny dram och hvarj2 dag en ny komedi med mer eller mindre pyramidalisk framgång öfver den parisiska tiljan! Ett af dessa nya stycken, som i vinter gjort lycka på den franska scenen, är Marianne, in;roducerad hos oss under namnet Angelique Buval. M.nidre teatern har deri funnit en intressant pendant till Stjufmodren, denna geniaiska dram, som gafs här i början af säsongen och då kanske blef behandlad i för mycken enlighet med sin titel. Der förekommer samma vördnadsvärde general från kejsartiden, men nästan ännu blindare än han; samma passionerade stjufmor; desamma olyckliga husliga förhållandena ... Aktenskapet är den enda ronan, som nu för tiden är möjlig, yttrade Balvac 1 sin pjes genom en kunglig prokurators nun; herrar Anicet Bourgeois och Michel Mas on, författarne till den nu förevarande, ha utsått från samma förutsättning. Men der är några nya variationer på themat, några nya si.uationer som fängsla ögat och) komma hjerat att klappa, och om publiken till slut icke ipplåderar, så är det utan tvifvel b!ott af känsla ör decorum; tystnaden och döden passa väl illsasmman. Herrarne Torsslow och Kinmans:on (far och an), samt mamselierna Frösslind och Lindnark innehafva styckets bufvudpartier. Vid örsta framställningen, i går, var utförandet örtjenstfullt; bandlingeas gång var i allmänret säker, och dialogen hoppas vi skall vinna fart alltefter som vederbörande vid förnyade epresentationer få tillfälle att bättre genomgå ina rolier. Med den rika omvexlingen i Minlre teaterns repertoar lär det vara knappt om id till repetitioner. Till efterpjes förekom i går, äfven för förta gången, Hir är brudgummen, en liten täck komedi, hvari hr Gustaf Kinmanssons lifliga pel synnerligen behagade. M:ll Lindmark var Vär någotsvag, men hvilket förklaras af det illanående, för hvars skull det till i afton annonerade spektaklet måst inställas. Gårdagsrepresenationen, som gafs till förmån örj hv Lars Kiunmansson, hade fullt hus, och ecett-tagaren, hvars uppträdande alltid är en ignal till hbandklappningar, fick i rikt mått slädja sig åt publikens bifall.