så länge de äro brukbara, ty ingen vet hvadc framtiden kan bära i sitt sköte; oförmodades tilldragelser, oförmodade stora fördelar måhän-c da erbjuda sig, då hvarje linieskepp wi ägalt kan vara oss till stor nytta; — men låt oss f icke heller bygga eller förbygga flera än vi med säkerhet, såväl i fredstid som krigstid, c kunna bemanna och behörigen underbållals ! Efter att hafva sysselsatt sig med politiska l betraktelser, öfvergår förf. till skärgårds-flot! tans materie!, och återupprepar derstädes, hvad j:! man redan känner genom grefve v. Platens ! förslag, att icke heller en skärgårdsflottas ma-! teriel står att erhålla för billigare pris. Förl. ! erkänner dock skärgårdsvapnets stora vigt och värde såsom lokalt försvar, men protesterar emot det projekterade systemet, som enligt förf:s åsigt hvilar på oförsökta theorier och som snarare bör betraktas såsom ett foster af ingifvelsen, än 2f den mognade öfvertygelsen. ——— Litteratur. Tidskrift för Litteratur, utgifven af C. F. Bergstedt, 4831, 4:sta häftet. Denna tidskrift, om hvars utkommande Aftonbladet förut talat och som redan gjort sig känd genom annonser och anmälanden i andra blad, t. ex. Bore, kan i visst fall anses som eni; fortsättning af den med förra året upphördal. Frey. Man är så mycket mera berättigad att. derför anse den, som samma redakiör, herr; Bergstedt, här äfven uppträder. Huruvida den nya tidskriften skall komma att öfverträffa Frey i värde, måste naturligtvis vara för tidigt att. besvara; men, för att döma efter en i flerel, afseenden god afhandl ng om medelklassen och! den alimänra bil:ningens, hvilken blifvit satt). i spetsen eller som inledning för tid.krifien och troligen är ämnad som eit slag: program dertill, kan man ej snnat än med förhoppaingar emottaga denna nya gäst på publicismens område, och lyckönska allmänheten till bekant-:. skapen. Herr Bergstedt har både genom värdefullal uppsattser i Frey och andra Ltterära arbeten gjort sig fördelaktigt känd som en akademiskt grundlig vetenskapsmen, och tillika såsom allt mer och mer frisinnad. E:t dylikt fenomen är i sig sjelf märkvärdigt, då man vet, att det egentligen varit den orientaika litteraturen, och inom den sjelfva den mest österländska, den Hinduiska, som utgjort hr Bergstedts hufvud-! studium: måhända vaggan för hans högre bidning. Nir en sådan man, med bibebållande af alt sitt orientaliska vetande och utan affall från hvad han verkligen erfarit och inhemtat från österlanden, tillika uppträder som en kämpe för friheten och vårt väsendes praktiska fordringar, så vill det säg2, att han både begriper Asien och Europa, eller åtminstonel sträfvar att fatta dem begge. Och detta be-l tyder någonting. Då vi emellertid icke vetal eller på förhand kunna säga, buru lingt br Bergstedt går på en så beskaffad, i sanning icke lätt bana; måste vi för närvarande inskränka oss till antecknande af det glädjande faktum, att universitetet synes fostra allt flere män med blick för lifvet. Att br Bergstedt, såsom en bland dem, får sig motståndare — om ej rentaf fiender — på ganska nära håll, har redan visat sig genom den Upsaliensiska Tidens yttrade missbelåtenhet med Frey; och hvilken efter all anledning skall öfvergå på den nya tidskriften. Sådana tänkesätt, som uttalas i denna tidskrifts program, i fall vi så få anse den inledande uppsattsen om medelklassen och den allmänna bildningen, kunna af Tiden omöjligen förlåtas, emedan de visa sig förstå tiden. I detta sitt program eller inledningsstycke säger Tidskriften på sin första rad: vi skrifva ,för medelklassen, nemligen den del deraf, som läser böcker, eller, såsom man är van att uttrycka sig, de bildade klasserna. Att skrifval. för folket, eller de läsare som sakna den all-1: männa bildningens elementer, är en uppgif: ör en högre ordning af krafter, ceh vi våga sej, åtminstone för det rärvarande, försöka dess lösning) Vi anföra dessa ord, såsom innefattande den uppgift tidskriftens utgifvare föresatt sig, och hvilken publiken härmed inhemtar. Men vi tillstå, att vi derjem e anföra dem såsom profvet på ett litet — att vi så må kalla det — missförstånd; hvilket har sin betydelse, emedan det på flera ställen i tidskriften längre fram visar sig återkomma i åtskilliga små förgreningar. Det är då bättre, att en öfverhufvud liktänkande organ påpekar saken till rättelse, efter sin åsigt, än att anmärkningen skulle komma frin ett stridigt och genom sjelfva sin ställning ovänligt båll. Tidskriften talar således, efter sin egen afsigt, till .mede!klassen, men icke till folket? Denna förklaring sker visserligen med ett tilllägg, egnadt att erkänna, det utan tvifvel ock för folket kan och bör skrifvss, ehuru sådant emellertid tillbör en högre ordning af krafter,, Uttrycket har hela formen af ödmjukIhet, men är — om vi ej bedraga oss — nog förnämt tänkt. Det är ju det vapvliga, att när en Iperson icke vill stiga in i ett hus, hvars atImosfer ban mindre tycker om, så yttrar ban licke detta, utsn söger i förbigående till värdep, som ban ser genom rutan: ursäkta mig, min vän, att j;g ej stiger in i dag! jag är ej så klädd, att jag vigar göra visit Hr B. frånsäger sig att göra visit hos folket: emedan ban icke kan, säger han; må han lägga hard n på sitt bjerta och tilhka svar2, om det ej äfven sker emedan han icke vill. Vi påstå icke, att Nn SOA AE Marken bär spår af blod: ingenting annat.