Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 1

Hon stötte sitt knä mot en stenbänk, anbringad mot muren, och stöten tvingade henne att sätta sig. Hvar äro vi?s frågade hon. 1 en trång gång som leder till kyrktrappan; jag känner igen denna bänk och detta ställe.n Skole vi uppstiga för trappan ? Vi skola försöka det.s Men det skall kanske bli att öfverlemna sig åt mördarne.n Möjligt. Låtom oss dröja något.n Här, Paquita? Hvarför icke? Låt oss akta oss att gå ut för tidigt. Det är plats för två här på bänken; man sitter bra här och här ha vi dessutom litet luft.n Och j:g bar lifsmede!, Paquita.n aLifsmedelln I min ränsel. Man måste ju äta på ressn.n Ja väl, låt os: tiliaga vår midde 5 Middag eller frukost, iy det fias inga tim-j mer för oss, bär är hvarken dag e!ler tid.n Det är en tillv:ro utom lifvet, Ped:o.n Je, men som ej dessmindre har sin förtjenst; den är helt och hållet tillgifvenhet, underkastande, förtroende och khär:ek. Hvem vet, då en anzan skall följa härpå, om vi ej skola sakna denna? Hvad mig rör, jag värderar dess ljufva Oro, jeg njuter af dess poetiska lidanden, j:g älskar den, jag hvilar ut i den. Pedro, jag hyser ingen fruktan då du talar. Här är ivgen efterbängsenhet, Paquita; vi frukta ej här afundenp.n Sätt dig.n S2 här några frukter.s Frukter! Ja, en landil:g miltid, det fattas ingenting annat än landet.n sOch dess glada sånger.