Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 3

ee o u Åter något cm det militära befordringsji tystemet. b Det ytterligare bevis som lemnats på det Hoben-Y ausiska befordrings-systemet genom majorens vid Andra Lifgardet hr af Klerckers utnämnivg till öfverste och chef för Westmanlands regemente, med förbigående af öfverstelöjtnanten derstädes, hr Reuersköld, torde förtjena att icke lemnas oanmärkt. Det var en tid, icke så aflägsen, då vederbörande gjorde allt för att visa sig hafva antegit den princip, att, med uteslutande ledning af 28 S R.F., såedes med åsidosättande af konsideratiooena för tjensteår ellor ålder, till regementschefer endast befordra craftfulla män med sann törtjenst och du, lighet. Exempel härå lemnar br Westfelts uteämning till sfverste och chef för Elfsborgs regemente. Af rangvullan inhemtas nemligen, att hr Westfelt är född 1806; blef officer 4824; kapten i regementet 1847; iredja major 1847; andre major 4847; öfveritelöjtnant 1849; slutligen öfverste och chef 4849.1! Emot denna befordran kunde Visserligen aånmärkas, att ehuru br Westfelt är känd för en skickl lig och användbar oflicer, så att hans framdragande afverensstämde med den antydda principen, så tycces likväl farten hvarmed detta skett bafva varit pågot skenande. He Reutersköld är född 41804; bief officer 1822; kopten i regemeniet 1842 och öfverstelöjtnant 1847. Afven om denna befordran kan säges, stt den skedde enligt den här ofvan antydda principen, hvarför ej h:ller någon, ens vid det re: gemente hr Reutersköld tjenar, ogillade att han från kepten direkt befordrades till öfverstelöjtnant. Stöd för detta pås:ående lempar opisiopen inom det regemente, bvarvid hr R. tjenar, och som han fört under cxercisiiden de ivenna sednaste åren. Icke dessmindra bar br Rcutesköd ru dlifvit förbigången till chef af en person, hvilken på sin förra plats icke, det men vet, njutit nigot högt 1oord för ovanlig duglighet; ett omdöme, som man också icke saknade aniedning tro vara delad; på högre ort, då det är allmänt kändt hvilka bemödanden förebades år 4848, för att förmå samme person att såsom kataljonschef rapportera sig sjuk, och afstå befälet öfver den till Skåne och sedan till Danmark kommenderade bataljon of Andra Lifgardet till en yngre, endest med tjonstebref försedd majon Såsom skäl till den vu skedda chefsutnämningen torde möjligen uppgifvas: att en redan pensionsbelrättigad major vid Svea Lifgarde, ensedd att eza I mycket medelmåttiga gålvor, nyligen blef utgim d sill chef för ett indelt regementa och på det att lAndra Lifgardet icke skulie få arlednisg till missI nöje, måste derföre äfven en af dets majorer, ehuru lnära 60 år gammal, erhålla en dylik fördel. DessJutom eger det särskilda förhållande rum, stt sekundlebefen vid Andra Lifgardet är 70 år gammal, och således efter si anleduing snart får, hvarvid den ull chef för Westmanlands regemenie betordråde majoren skulle varit närmast i tur til sekundcehefsbe-Iställningen. Men nu påstås det vaia en helt annan -Iperson än hr af Klercker, som man vill bsnåda med -Isistnämnde plats; och då ban emellbrtid icke gerne kunde förbigås, såväl i följd af sia rikedom, som sina slägtskapseller svågerskaps-relstioner, så ha! han skolat förnöjas på ennat sätt, uten att afseend dervid precist i främsta rummet blifvit fåstadt, hvar kensvid det regementes bästa, hvars chef han blif -lvit, eller på orättvisan mot den person han förbigåi! Il Att dessa skäl torde bidragit till u:gången med a gifves, men det har sennolikt funnis et ytterligar mu PR pr RE -— ou nm iw i