Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 1

am derföre att jag älskar er bida, som jag mot-lI sätter mig era böjelser. Min brorson har ingenr förmögenhet. Liflig, ohekymrad och lättsinnig, ! lika så mycket som mild, älskvärd och uppl! riktig bar han lemnat den bana, som han var bestämd till och som skulle ha förskaffat ho-l: nom hederliga inkomster, för att blifva artistl: och poet, ett fält der han blott skall skördal tistel och törne. Utan hem, familj eller ägodelar, behöfver ban ej annat än frisk luft, vällukter, parfymer, cheroende och kärlek. Fri och ensam skall detta räcka till för honorna. Fader och make, skall han ej behöfva mer? Jag upprepar hvad jag sagt, min dotter, du måste gifta dig med Monserrat. Paquita återvänder till Reus. Hon framtågar lingsamt på en liten mulåsna, harmsen loch med sänkt hufvud. Gomes, den vilda Gomes, en af sjöröfrarne på kusten, en af de Imest beryktade smugglarne i landet, möter henne vid utgången ur skogen. Denne man, I med sin kolossala vext och sitt grymma ut;Iseende, var don Estevans afsvurna fiende och I Paquitas passionerade beundrare. Han hade svurit att den faderoch moderlösa skulle blifva hans. Olycklig bon! Ty denne man tlegde en af dessa ekufliga karakterer, som för att uppnå ett mål, som de föresatt sig, ej sky något hinder och ej rygga tullbaka för något brott. ,) Luis Gomes red på en stolt andalusisk el hingst, hvars tyglar voro prydda med små ?lbjellror. Hans svarta bår, stötande i rödi, nedföll vårdslöst vnder ett nät med silfverbroderi, bvarpå sati den cataloniska baretten. Han bar en blå sammetsvest, kantad med silfversnören, och halfstöftor af broderadt läder, shalföppna vid vaden. Ett brokigt rödt yllen bälte draperade sig kring hans axlar i form vlaf en skottsk mantel Han hade pistolen i stigördeln och tjocka mustascher på läpparne