Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 1

insbssSassstsseR Es förut fästat sig vid honom; presten var gui-c jarrerons onkel. S Min far! började flickan, ni vet att jagi! lofvat min far, på bans dödssäng, att gifta mig med don Estevan de Monserrat; nå väl! jagli måste tillstå det för er; jag bar Jänge rådfrågat min hjerta, jag kan ej älska honom. (! vÄlska, mitt barn, är något, som ejär oundvikligen nödvändigt. Missbagar dig Monserrat. Nej, jag beundrar bans karakter; han är god, ädel, trogen; och likväl, oaktadt allt detta — Jag förstår, min dotter. Verkligen 72 Du älskar en annan. Jag tror det är så, min far. sOch denne andre, bvem är hen?s pDet är er brorson, Pedro Walls. Gubbens ögonbryn drogo sig tillsamman. Ett smärtsamt missnöje målade sig i hans drag. Paquita Balcellsn, sade han, du får inte bli en menederska. Kom ibig att din far i sina sista stunder, sf dig mottagit det bögtidliga löftet, och att det ej är dig tillåtet att bryia et. Du skal! uppfylla din pligt: du skall Igifha dig med Monserrat., ,Min far, jag bar ännu en bekännelse att Igöra er. Er brorson har sett mig — har talat med rig —? Jog förstår väl Han älskar dig. Han bar sagt mig det, Jag bar hört honom. sHvarföre har du hört honom, oförståndiga ?n Hans röst är så Jjuf och öm. Hur skulle man kunna låta bli att Jåna sitt öra deråt? Dessutom är ban tillgifven och trogen. I musik och poesin Nej. IIfvad han lofvar det håller hanp. vÅtminstone, milt barn, sjunger han det. O, bvilken orättvisa, min for! Det finne ingen menniska, utom ni, som talar så OM Pedro. Ni älskar hvarken honom eller mig. ,Barn!, svarade don Manuel, det är jus rr or nn I Ro oe