Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 1

säker och tillgifven ledsagares beskydd. Hennes far bade sjelf utvalt åt henne detta be-l! skydd: det var don Estevan de Monserrat. Hon kunde aldrig göra ett bättre parti och hvar! och en lyckönskade henne dertill. Den som li hon Jlofvat att älska, var den bästa af menni-l: skor. Med en ålder af trettio år, rikedom och li bildning, förenade bin ett behagligt utseende, ett ädelt bjerta, en okonstlad tillgifvenhet och kärlek. flv2d kunde en flicka önska nu? Och likväl, hvad var orsaken till att den vackra Cata:oniskan dröjde att blifva hans maka och uppsköt bröllopet dag från dag? Ack! det var derföre att den unge och veckre Pedro Walls hade vetat att ådraga sig hennes blickar. Pedro hade nyss fyllt 1jugo år; hans växt var smärt och behaglig. Hans på ögon voro fulla af behag och poesi. Biond2 lockar nedföllo i vågor omkring hars rena panna. Artist, musikus, skald, sångare, hade han allt som kan fängsla bjertat och tanken. Om aftvarne, då ban utgick ur Reas och 2c leompagnerade sig med sin gitarr, bland: de sip sköna manliga stämma med vestanvindens balsamiska fläktar, som ströko öfver Tarragonas fält, flockade sig byns innevånare omkring hoInom och luften gen!jöd af deras glada bifallsrop. Alla landets döttrar brunno i tysthet för -Iguilarrer ox. ;! Hvar dag bad Monserrat Psquita att beilstämaa deras brötlopsdag, och hvar dag uppfann den unga flickan någon ny förevändning för att fördröja bröllopseeremonien. En morson, ändiligen, begifver sig Paquita, efter en slunder inre strider genomvakad ratt, Och sedan non beslutat sig till att göra ett slut på sin ; I villrådighet, till Tarragonas fästning. Der bodde alen värdig prestman, som hon under sin barn -Idom anförtrott sina hemligaste tankar. Hon: -I namn var don Manuel; och den faderoch mo nderlösa hade, sedan ett år isynnerhet, mer äl I