Aftonbladet – 6 februari 1851, sida 1

TAFLAN ÖFVER DOMEN GROOTTA DEL TIPONE. Etn Etrurisk berättelse. IV. DEN HEMLIGA TAFLAN. Sutligen tycktes molnet tåga bort från hennes mans panna. Han återtog ännu en gång sina arbeten och det med en ifver och begärJighet, som han eldrig förr visat. Hans lidelse steg nu till vinsinne. Han unnad2 sig sjelf ingen rast. 3ittida och sent var han vid sitt arbete — megon och qväll — utan mellanskof, och mel hänryckningen af en som pjuter af att utföra a länge hyllsd älsklirgstanke. Aurelia ver icke olycklig vid denna andra förändring; en itergång till hans gamla sysse!sättningar och tycken syntes henne bebåda ett återvändande till hans förra sinneslugn och ostörda lycka. Det var likväl med någon förvåning och ieke ringa oro, som hon ej pu tillläts fö!ja framstegen 2f hans arbete. Han ar betade i bemlighet, bars arbetskammare var stängd för henne, som den i sjelfva verket var för alla. Hittilis hade den icke varit så för henne. Hon förebrådde honom stämtande för denna hemlighetsfullhet, men han svarade herne: fruktta ej, du skall få se allt när det kli färdigt. Det fsnns ivgenting oroande i hetta svar, nnen ban var i ett sinnestillstånd som af det minsta kunde oroas. Hon kände sig medvetem af att äfven hafva en hemlighet för sia man, och bennes förebråetser återsjönko, outtalade, från läpparna till bjertat. I töljd af det hon kände kunde bon ej för bonom förklara hvad hon tänkte, hon afvaktade dag AA Sa ÅA PR MM 00