Aftonbladet – 5 februari 1851, sida 3

MARRERER LÄ) FA BEIRA VÄL e ART VÄRD RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I dag fungerade assessoren i Svea Hofrätt, hr Wilhelm Stråle, för första gången såsom polismästare, samt aflade embetsad. inför öfverståthållaren. — En ohygglig bändelse passerade sist!. måndag uti huset JA ö8 vid Appelbergsgatan, hos en der boende löjtnant Schultz. Omkring kl. 7 på aftonen upprycktes köksdörren af en yngre mansperson, som inrusåds emot den derstädes stående pigan, hvilken vid tillfället var ensam hemma, och med en lång knif tilldelade henne tre djupa huggsår i hufvudet, så att hon i sanslöst tillstånd nedföll på golfvet. Då hon efter en längre stunds förlopp återvann sansningen, befunnos flere lås vara uppbrutne och dörrårne öppna samt diverse saker bortstulna, hvilka vid närmare efterseende befunnits vara följande: En förlåggarslef, vägande 487, lod, märkt med bokstäfverne J. W. B.; en strösked, 37; lod, med samma bokstäfver; ett armband med 7 st. äkta perlor; ett par Örhängen; 2 st. fingerringar; en berlock; en kuvert af silfver, bestående af sked, knif och gaffel; 163 rdr rgs i penningar, samt en af Smålands hypoiheksförenings obligationer å 400 rdr bko, under M 420, Litt. O, daterad Wexiö den 8 Mars 1849. — Pigans tillstånd har befunnits så betänkligt, att hon måst afföras till lasarettet. Såsom misstänkt för rånet häktades en persor i går sf poliskommissarien Thomasson och konstapeln Berlin; men då ingen bestämd anledning emot hoaom förefinnes och förhör med honom ej kommit att hållas förr än på eo m., uppstjutes vidare meddelan derom tills i morgon. — Juveleraren Eagman har begärt kallelse ä krögerskan Zamor, för det hon å sitt näriogsställe vid Träsktorget öfverfallit och slagit honom. — En skomakarmästare vid namn Öman var angifven af poliskommissarien Thomasson, att natten emellan den 28—929 Jan. hafva, tillika med f. kyparen Roos, hvilken sednare derför blifvit bötfälld, såsom värd hållit bank uti biribispel, som föröfvats uti huset AF 2 i Pelikansgränd, hvilken lokal hyres af f, bokhållaren Marquard. Öman,ianledning häraf uppkallad till poliskammaren uti sistl, vecka, infanR sig först i dag på förnyad kallelse, samt förnekade dervid på fråga angifvelsens riktighet, ehuru han erkände att han vid tillfället varit närvarande och såsom punktör deltagit i spelet. Tvenne gesäller, hvilka vid det angifna tillfället varitnärvarande, åberopades nu af Thomasson såsom. vittnen. -Oman sökte jäfva dem med den anmärkningen, att han icke kände deras frejd; men då detta jäf.underkändes, hördes vittnena på ed, af hvilka den ene bestämdt intygade att Öman den uppgifoa natten, tilllika med: kyparen Roos; setat :vid lådan! och utbetalt samt) inkasserat pebningar under spelet; och den andre, att han icke kunde bestämdt erinra sig om ban bivistat spelklubben den ifrågavar-nde natten, men att han vid nämnde tid ofta infunnit sig derstådes, samt för hvarje gång observerat Öman sittande vid lådan såsom värd. Öman erkände nu, på polismästarens föreställningar, angifvelsens rikvighet, samt bötfälldes i -sanledning deraf till 25 rår bko. Likasom vanligen alla spelhusvärdar, anmälde Öman missnöje, med begäran att få lösa protokoll. — Det förut omnämnda skuldfordringsmålet mellan notarien Rärmström samt kommissionären Jakobssom -oeh länsnotarien Sällström förevar åter i går på Rådstufvurättens 5:s afdelning. Hr Sällströms ombud, notarien Lundeqvist, inlemnade en redogörelseräkning öfver indrifvandet äf den omstämde-skuldsedeln, hvilken räkning i debet upptog för postporto, protokollslösen, arfvode: till kommissionär i Östersund m. m. en summasaf 48 rdr 292 sk. bko. Notarien Ramström bestred räkningen, för så vidt de deri upptagne posterne icke kunde verificeras, med anledning hvaraf Lundeqvist anförde, att vissa småposter, såsom postporto m. m. voro svåra att verificera, men att han i allt fall ville fråga sin hufvudmean hvilka verifikationer denne kunds anskaffa; och uppsköts målet till den 4 Mars, då Sällström ägde att, så godt ban kunde, verificera den afgifna posten härifrån till GOlNSDUrg sVNUagen uBnD ZW Jan., öfverfölls följande morgonen i närheten af Vabacka af tvenne okända karlar, af hvilka den ene tilldelade honom ett svårt slag i hufvudet. Ehuru Pehrsson afsvimmade, lyckades det postföraren, som icke erhöll någon skada, att, gynnad af mörkret, påskynda färden och rädda postväskorne. Slaget hade dock icke någon svårare följd för Pehrsson, än att han kunde åtfölja posten på återresan från Götheborg. —v— DR