seljen; ty efter grundlagen eger ju Korungen pallena besluta, och om detta tolkas så, att det ingentiug besyder nuruvida rådgifvarne kunsa hafva invändningar att göra, samt om de betrakta sig sjelfva såsom nollor, så finnes naturligtvis också ingenting som förbjuder Konungen, att på förhand bestämma huru han tänker besluta. Detta praktiserades dessutom ymnigt under gamla kungens tid; man påstod till och med, skämtvis, att fem personer en sång hade fått löfte om en och samma regementischefsbeställning. Men vi bhemta vår förmodan om de särskilda vigtiga orsakerna, som måtte varit förbanden, hufvudsakligen från ett par andra omständigheter, hvaribland den ena är, att utvämningen skedde med förbigående och tillbakaträngande af den tillförordnade landsböfdingen i länet, herr Gasslander, en man som bar namn om sig alt vara en af landtregeringens mest dugliga embetsmänr och varit använd i många särskilda uppdrag, der insigt och kunskaper erfordras. Det vill då synas ovedersägligt, att några särdeles maktpåliggande skäl warit för hander, då hr Bergmans upphöjelse var så angelägen, att en så förtjent man skulle prejudiceras, hvilket mnödvändigt skall väcka ett mindre fördelaktigt intryck hos mången, ej blott med afseende på den förbigångne personen, utan jemväl i och för den allmänna verkan, som hvarje favoritupphöjelse medför, att borttaga den vigtigaste åggelse för underordnade och unga embetsmän att vinnlägga sig om den duglighet, som fordrar mödosamma studier och kunskaper, i hopp att de skola blifva belönade. Denna reflexion vinner ännu mera styrka af den omständighetev, att hr Bergmans utnämning skedde först i måndags, i den konselj, som omedelbart föregick den tillförordnade regeringens utnämnande och konungens afresa, samt gifver stöd åt den allmänt gängse berättelsen att konungens samtlige rådgifvare i det längsta skola afrådt densamma, intill dess konungen, i stöd af sin rättighet enligt 9 8 Regeringsformen att allena besluta, anbefallt att den skulle ske, samt att hela konseljen skall reserverat sig, : Om detta sistnämnda bekräftar sig, så lem nar det emellertid ett nytt bevis på att styrelsens ekipage numera är helt och hållet inne i de gamla bjulspåren, alldeles såsom allenastyrandets anbängare vilja hafva det, och tillika på den uppfattning som konseljens leda. möter hafva af sitt embetes värdighet och be tydelse. —EEKA