Aftonbladet – 5 februari 1851, sida 1

imne till någon förvåning; men ännu mer var är let beräknadt att. väcka förundran, att dessalsir fremlingar: skulle utmärkas genom en inskrip-Ihv tion, en grafskrift, på den hatade nationenslst) språk — i likasom för att göra skymfen ännu lan mera förolämpande och påfallande. Hufu:kundelst de hatfulla och alltid fiendtliga romarne finna ut fo bland Tarqvinias patriarker? Den råe; o-Jsi ansenlige barbaren i en förfinad och urgammal in familjs mausolee? Huru kunde på en etrurisk graf vara annan sp etrurisk inskription? En af fremlingarne var en qvinna! Hvemvar hon och hvarföre utmärktes hörn så? Genom hvilken ödets skickelse kom hon att hvila bland de förfärliga manerna af ett folk, hos hvilket hatet mot hennes eget var så djupt och outsläckligt, att det ej en gång slöcknade med den förnämsta stammens tillintetgörelse? Den andra fremlingens sarkofag var utan inskription. Men äfven ban var en römare. Hans bild, förrådande alla hans folkskarakteristiska drag; låg i kroppsstorlek öfver hans graf; enädel yngling, med utmärkt fina och sköna ansigtsdrag, hvilka likväl buro den pregel, som såls val utmärkt de befallande ansigtsdragen af den I :Igamla Vverldens stora herrskare. ) Våra forskares undran och förtjusning badet ; knappast börjat lägga sig, förr än deras nyfikenhet ännu mera ökades, då deras undersök-Iningar ledde dera till en annan upptäckt, som -Tejordes, då grottan ytterligare ransakades. På ribögra sidan af ingången påträffade de en af dessa utsökta målningar, hvari etrurierns snille nl visar sig hafva förekommit, fastän det aldrig i-lkan hafva täflat med grekens yttersta fulländn ning. Stycket omfattar ett ofta behandladt ge. Ikönstämne — en procession af själar, som, unsd der bevakning af goda och onda andar, gå att 3terhålla sin dom. Gruppen är rik. De olika a. figurernas behag, ledighet ech utiryck är utom p tall beskrifning xoästerligt, och med två undanitltag är verkan på åskådaren utomordentligt tilläs I fredsställande, då deras vandring tycks böra till evig sällhet. Tvenne af själarne äro likVälicke Me et; frikände, utan fällde; icke frälsade, utån förvå. Idöibde; ej strålande af böpp och fröjd, utan sa löfverväldigade af sorg och förtviflan. Den en: n-laf dessa är tydligen den höge yngling. hvars jäs) bild syntes på grafven Utan inskrift. Hen ä it-ten af de romerska inkräktarne. Tätt bakon cblhonom visar sig etruriernas onde ande — fö —reställd såsom en jättelik neger — med skade fvalfröjden i sitt ansigte och med sina klor fas ettgripande sitt offer i skuldrorna. Hans pann