Aftonbladet – 5 februari 1851, sida 1

nn ågo, i sina stenkistor, lemningarne af deras nultnade ben — tvåtusenåriga reliker. Hvilken scen hade konstnärn valt att efterlemna it efterverlden — ur det verkliga lifvet — och af hvåd skäl? Genom hvilken förfärlig rättskärlek eller .genora hvilken besynnerlig käpslans. och förståndets afvikelse, förmåddes Pomponii Lucomo att. tillåta medlemmarne af sin familj på ett så skymfligt sätt förevigas på sio familjs grafplats? Kunde bätets öckhämdensingifvelse hafva alstrat: denna förfärliga och lifliga fraxoställning;,och hurudän;var den sorgliga bistorisn om dessa tvenn2, fremlingar — så upg2, så SkönanrrisOmM sålunda, genom en efierträdares eller en. samtidas., djerfva förtidiga sdom, dömdes till;; en (ändlös framtids ändlösa! plågor?, Våra sforskare. i Grotta del Tifoni funno. icke genast ett svar på dessa frågor. i Att de sedermera hafva. gjort det må lisaren., tillskrifva iden stora, omsorg bvarmed de genomgräft: gamla krönikor, för att efterforska en händelse, hvilken; som de gissade, ej kunde, då den :så underbart. genom kr: nsten bevarats under en tid af mer än tjugo århun: draden, :vara helt och bållet uteglömd ur andra dödliga anteckningar. ILL. DEN ETRURISKE FÅNGEN I ROM. Den tid hade förgåti, då Etruria stiftade laIgar för det öfriga Italien. ; Lars Porsenna låg redan i sin graf och hans minne, snarare än hans sinne och bans själ, tillfredsställde etrurieroa. Varginvans) ätt bade stigit till en förunderlig styrka och makt, och långt ifrån att draga sig undan inom sina vallar vid 8nnelkandet af Valte:raes gam, pade de tvärtom lyckats att klippa dess vingar och stäcka, om också icke hbeit och hållet bindra dess flygt. De sju kullarnes stad, med triumf nedblickande från sina höjder, började att såsom sin egendom fordra allt inom dess synhåll, och förlamade genom deras djer!het, deras framång och deras underbara stille för alla krigiska konster, började grannstäderea därra vid andragandet af dess fordringar. Men andan hos det unga Etrurias tapprare, ehuru i krigskonst underlägsna söner, reste sig upp mot denna inkräktareanda och nya krig följde, som voro alltför vilda och alltför blddiga att länge fortara. Det är ej nödigt att vi beskrif va partiernas omvexlånde framgång Da är nog för vårt ändamål att omnämns: det. Romrarne, efter en väl utkämpad strid ) Rom.