Aftonbladet – 5 februari 1851, sida 1

a EE ARE EEE ASEA ESO E E ild..Man kunde i sanning ej taga miste på lå en obeskrifliga högheten i detta ansigte, som jm j-kunde tillhöra något annat folk. Det var ej!kt tt förblanda med den etruriskaansigtsbildninåt en, hvilken, man måste fbågkomma det, varlo narare grekisk eller fenicisk till sin .karakterjri ch utmärkte behag och skönhet snarare änlk tyrka, finhet och klokhet snarare än ett ko-P wungsligt och herrskaresinnelsg. Men, på det utt ej längre måtte förefinvas något tvifvel-om lenna? älskliga qvinnas bärkomst, upptäcktes let, då man närmare undersökte bilden på den först funna sarkofagen — sedan man börttagit dammet från ansigtsdragen och riktatett starkt ljäs på dem — att de voro Helt: ceh hållet desatoma, som tillhördecdet på taflan så förfärligt utmärkta offret. Här var då en öfverensstämmelse somiäånefattade en ganska besynnerlig hemlighet. -Angående facta kunde ej något misstag ega-rum. Tvenne fremlingar, af anmärkningsvärdt ultseende, fiana, emot all vanlighet,sin hviloplats i en gammal etrurisk fomiijs graf. Båda ärol unga; af olika kön, och båda äro romare. ..Deras drag äro öfver deras stoft ingraverade i odödlig marmor — vi böra nästan kalla det, som efter två tusen år önnu bevarar sin .anförtrodda skett, så —ocb) i en förfärlig procession af till domen vandrande själar, tecknade af en: hand af sällsynt fulländning och sällsynt noggrannhet, finna vi samma personer Iallade till lif, . och såsom dömda offer, bevakade af etruriska mythologiens förfärliga djefIvul st Någon förfärlig saga var synbarligen -fäyIstad vid detta förhållande. Båda dessa målI ningar vo:o porirätter. I följd häraf: voro alla -li den talrika samlingen porträtters. Med un) dantag af dessa tvi, voro de öfriga af samma familj, och deras olika lotter, enligt mål:rens el öfvertygelse, -ålla lyckliga. De gingo upprätt )trivreferande genom hopp och sjelikänsla, de -lras steg voro lätta och deras ansigten glada plIeke så dessa två: gruppens förkastade; sön r gingo i sorgtåg — i smärtfull kontrast fram ställda af konstnärn — ja, förfärande: genon RN dom af fruktansvärdt förutseende, hvar rlafgörande han så öppet vågat förklara. jr! Mannens drag bära uttrycket af ep, som el s-Ibilig sjelfaktning förmår alt med värdighe 3loch utan klagan underkasta sig sitt öde. Qvin rInans ansigte är deremot fullt af ångest, ehur a-lännu: utmärkt af en höghet och en karaktöl ia lhvarmed hans ej kan jemföras. Der voro por r-trätterna och der bilderna, och under: der