Aftonbladet – 4 februari 1851, sida 3

o8t bidraga till väckande af en sådan sjolfbesinving. Mean måste förlåta oss, att vi filäna en så stor skilmad mellan en Donquixol och en genleman. Der förre förslösar sitt moraliska och ekonomiska mod på fåfängans och lastens väderqvarnar, medan der sednara i sitt lugna, manliga allvar sparar båda för uilifällea då de kunna uträtta något verkligt, och derigenom inviger dem åt det godss, rättas och heligas såk. . ee ,. . i Ovanligt märkvärdig bekännelse . om lurendrejeri i stor skala. Uti Norrbottensposten läses följande märkliga artikel, som gifver ett begrepp om den skala, hvari lurendrejerier bedrifvas der på orten: Vi hafva nyligen sett en till konungens befallningshafvande härstädes inlemnad, till : Kovgl. Maj:t adresserad; underdånig skrifselse af särdeles egen beskaffenhet och som torde vara den enda i sitt slag, åtminstone hittills. Icke mindre ön åttatioåtta (88) innevånare eller, som de sjelfva i .skrifvelsen kalle -18ig, pLedamöter af Pojala församling, i detta lån, för det mesta bönder, hafva u:i sagde skrifvelse hos Korgl. Maj:t anmält, att de medelst tullförsnillning och insmugling af varor från Finland och Ryssland ända från barndomez, bestulit Kong! Moj:t och ltronen. De erkänna pu sttdoi sitt ouppl!ysta tillIStänd ej ansett det för någon. synd att begå dylika brott, men att de, sedan de nu genom ex allmänHara väckelse blifvit upplysta om sin moraliska ba JTstämmelse såsom christne, vilja återbetala allt orättJfånget gods. Den förlust kronan derigenom lidit bafva de hittills ej varit i tillfälle att återgälda. Nu är det för dem en samvetssak, såga de, men de känna icke stället hvarest och sättet huru en sådan förlust skall kunna ersättes, dessu!om Minnas de icke heller beskaffenheten och mängden af de varor da iasmuglat; blott det veta de, att da öfverträdt tullförfattningarne och gjort sig skyldige till det straff lsgen bestämmer, hvilket straff de underkasta sig. Kronans förlust vilja de återbetala. De anbålla derföre underdånigst att Kongl. Maj:t måtte bestämma om och huruvida kronans uppbördsmän må kunna förpligtas att mottaga och redovisa sådana medel eller om medlen må kunna användes till fattigförsörjningsinrättnirgar. De äro äfven vilige att underkasta sig en särskild undersökning. Att deras pastor, den bekenic prosten och riddacen L. L. Lestadius, är författare till doras underdåniga skrifvelse kan man genast sa af stiliseringen, aldrahelst gär man läser ialednpirgen, uti hvilken bland--enaat följande förekommer: bVi (Psjalabor) bafva hittills varit lemnade uti vårt naturliga tillstånd, utan upplysning om menniskans moraliska bestämmelse, såsom samfunds medlem, medWHorgare och kristen, Vi hafva i detta tillstånd yelat tillfreds:älla våre naturliga drifter och näprigatipktwntätal; icke velai och än mindre kunnat efterlefva hvarken samvetslagon eller den veridsliga lagen. i Ne WuM FF ff tt Det skall allt bli intressant att förnimma hvad svar de af Kongl. Moj:t erhålia på sin gjorda anbållan och skola vi icke underlåta, att, när om sådant ankommer, derom underrätta våra läsare. VREDE RITTER — Red. har blifvit anmodad meddela följande: . I anledning af det snförande i representationsfrågan, som, af undertecknad muntligen afgifret till fidd. och adelns protokoll den 48 sistl. December, sistlidae thorsdag varit i Aftonbladet infördt, har hr grefve C. F. Horn hos undertecknad skrifiligen reklameret, att ett par af grefvens yttranden, hvilka blifvit af undertecknad till besvarande upptagne, kommit att oriktigt citeras, samt att grefvens mehing icke varit sådan, som undertecknad uppfattat densamma. . Ehuru till ridd. och adelns protokoll någon anmärkning vid justeringen eller eljest icke blifvit af grefve Horn gjord emot uppfattningen af hans yttrande, har jag likväl ansett loyanten fordra, att, utan någon vidare polemik, här citera de tvännejj meningar i hr grefve Horns anförande, hvarom jsg, förmenas hafva misstagit mig. j Den första lyder: Det var under inflytelsen atl, sådene (revolutionära) förhållanden som förslaget i f j d K patt ombilda vår statsförfattning fostrades och blef hvilande.. Ehuru jag (grefve Horn) visserligen icke gillade medlet, räknar jag mig dock icke till last patt, vid sista riksdag, stillatigande hafva medgifvit denna utväg att rycka den stora frågan ut händerna på ett parti, som med republiken till syftemål och förstörelsen till medel, vunnit ett betänkligt understöd, genom undfallerheten af dem som annorlunda tänkte. . Den andra strophen som skal! blifvit oriktigt uppfsttad är af följande innehåll: Då vid sista riksdag, det nu föredragna förslåget nedlades här på rida. och adelns bord, in:ogs jag af en sorglig känsla, den nemligen, att den gamla Wesathronen kunde kömma att vackla till sitt fall, derest man ofirsigtigt påkallade ceiler gynnade folksuveränitetens inkräktningsbegär, hvars verknipgar rasade genom Earopa, och hvilka ännu en gång kunde återstå att erfara. Vakten oss derföre att skaka de gamle pbepröfvade grundvalarne; ty sannerligen j, mine herrar, som nu närmast ormgifven denna thron, j mäkten icke med all eder förmåga och goda vilje, att för densamma uppråsa säkrare och fastare stöd Jag anhåller, att redaktionen sf Aftonbladet täcktes införa desta upplysningar för jemförelse med den replik undertecknad derå lemnat, och hvilken fianes att läsa i ÅA. B. för den 30 sisti. Junuari. Stocktolm den 3 Februari 48514. WW. F. Dalman. RR ie finsändt I Såsom prof på militärisk tilltagsenhet äfven vidj. bedömandet af frågor, som tyckas ligge utom fackets porteen, torde förtjena snföras följande i 8:de häf-I tet af Krigsvetenskaps Akademiens Tidskrift för år 4850, sid. 407 förekommande strof om de hinder, som förmodas hafva mött Svenska Krigslagsstiftningen i följd af allmänna lagens länge förbereddal förändring: Men denna fråga kan väl ännu anses vara fjerran från sitt afslutande, ej blott i följd af de många olika tänkande, hvarpå dess afgörande beror, utan äfven i följd af de för vårt folk alldeles främ,mande lagbegrepp, som det nya lag-förstaget innehåller, och hvilka derföre icke kunna undgå att möta ett starkt motstånd, äfven om de voro för: träffliga, hvilket långtifrån lärer vara händelsen. Detta omdöme är undertecknadt med den beksnta signaturen J. Å. H).,d. v.s. af KrigsvetenskapsAkademiens Sekreterare i full uniform: och det är således att förvänta, att det nya förslaget blir af honom än värra tilltygadt, när han ktäder sig civil. l Det psychologiskt intressanta som ifrådavarande yttrande utvisar, är att Hr J. A, H. omöjligen kunnat hålla sig, som man säger, ifrån att gifva luft åt I sina känslor mot en riktning af den nya tidensll sträfvsnde till förbättringar, ehuru en militär (i skrift måste väljas till ventil. Att Hr J. A.H. anserl( det nya lagverket innehålla för vårt folk alldeles främa