Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P.—) WPPSATT, AF EN F. D. STUDENT. Det sisista anmärkningsvärda som iakttogs och undrades på, under; hennes vistanda i prestgården var att hon i hast fick en såådan oförkiarlig lust att pbliga i naitstuspejelnn, helst som. man tyckte hon inte just dervid såg på sig sjelf, utan fast heldre på någon annan inbillad varelse, ty bon log ibland så sinnerli ljuflitts och rörde till och med på läpparna, och hörde inte om någon talte henne till, ren så blef bon åter förvandlater igen, å grät å så bedröflier ut på allt vis. Det shänvgde allri rätt ibop!s — spegeln började hardt när betraktas med vidskepelse, när man såg den förstånd.ga prostipnan kunna slöppa allt bvad hon bade för händer, blott för att gå och göra en titt på den eländie tingsten, hvilken var det sista som borttogs, de första som uppsattes och xsunades när mån ändtii kommit välbehållen med pick och pack på ort 0c3s!: Men snart lade äfven prostinnan sin orduand2 hand vid det öfriga der och det dröjde ej måpga timmar, må läsaren tro, innan hen bade allt i det städade, bemvanda skick sono hon ville. Fru Märtha var just eo mästarinna i dylika Ikonster och om en främling ännu sarmma allop besökt Biiomdala, skulle ban velat svåra på, ait ehuru der såg så nyrtt och fejidt ut, de vänliga busgudarne likväl, sedan lång tid tillbaka, omgifvit och hägnat samma före: mål inomr samma boning. Folkett som bjelpt henne vid flyttningen undfägnade: pu ändtlijgen för sista gången, som de åtminstone då trodde af!den äliskade matmodrens hand och sökte i välmenta or tolka så väl sin erkänsla som so:g. När allt var prisad och spisaedt och man tackat och gråtit, och gråtit och tac ) 89 A, ; By N:lg 2—8, 631, 15—32, 25, 24 OCh 26,