Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 1

Nils i Wreteny eller Magnisa qvinnav eller Per O sa ösa eller något dylikt, — ty prostinnan hade oantiigt många änner, hvilka ej gåfvo sig ro förrän de besökt henne på nua ställetn, — blef hon åter lugn och fågnades dem med bakeverk och hvitgröt och allehanda zodt och rartx, å det var en lust och glädje deråt. Klockan led emed!ertid till sex på aftonen och nu ommer väl, Gud ske lof, ingen mer! tänkte Maja, i det on åter tvättade några tallrikar, hvilka väl för tjugonde ången varit i bruk sedan morgonen — pigor äro i allinhet föga falina för gästfribet — men hon hade knappt lutat sitt erbete förrän hon ånyo fick se något stort röra ig derute på vägen, komma pärmare och — nästan ge venne en hedrig gallfeber, ty pu var det inte ens en simel fotgångare, utan en åkeren, som hon uttryckte sig. ätt, tu, tre! klarnade dock hennes anletsdrag... bon yckte... ja, sannerligen var det icke han!... hon måste ufvudstupa in till prostinnan, som visst inte väntade npåsot dylikt!... Nu står de ja allri te att prostipna kar gissa bvem som kommerl utropade bon och slog dörren oå vid gefvel, Mför si de ä sjelfvasten... Jag vet... j:g vet, Majals afbröt Märiba, eburu bon satt i ett rum, der hon ej kunde varsna någon enda an sommsnde. Se här, tag nyckeln du, och var snäll grädd: oss mycket tunna pannkakor till aftonen samt koka ölos af nysilad mjölk med helt lite dricka uti, jag kommer u klockan åtta.n Hå, hå, står det så till, tänkte den förnumstiga tje nsrinnan och drog med en helt knipslug min på munnen blir .det nu svart vinbärsmos till, så vet jag allt hvar v Zz hemma. Det var salig prostens bästa mat och pastori sa härom qvälln att han tyckte just detsamma. Kor sådna ena, att jag inte ba förstått det ringaste förräl! nu!... komma ut klockan åtta!... det var detsamma som jag vill vara i fred till klockan åtta!.. Ja, gudbevars..