Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 1

kat om igen, och druckit afskedsoch välkomstskålar ur både remmare och muggar, och erinrat sig fordna tjen ster och erbjulit sig till nya, så vardt der sent omrider lugnat i fru Möärthas gård, om icke just i bennes hjerta. Ensam slöt hon sig nu inne i rummet, der den gamla spegeln satt, och underbar måtte, som sagdt, dess makt hafva varit, ty den drog alitjemt hennes blickar hvilka sågo deri — blott hvad de ville se. Det blef natt, der blef dag, och ännu satt hon qvar. . ;Hvad hon täckte vet Freij, och skalden det vet och som jag förmodar flertalet af mina läsare vara bekants med åtminstone ender2, samt jag, oss emetlan sagdt, aldrig funnit dem rätt tystlåtne, anser jag det atldeles öfverfiö digt att vidare utbasuna en sak, hvilken dessutom aidrig var ämnad att komma till den stora allmänhetens kunskap, Alltså, rätt och slätt, det blef dager den första Moj i.ksom andra morgnar, men prostinnan märkte det ej förrän hen börde tjenstfviket koma i rörelse, ehuru bon, Gud bjelpe mig, så visst! ej sofvit en bluud på beia natten Nu skulle det väl kunna tyckas som en sådan sömnlöshet efter en ganska bråkig och trött aw dag, kunda göra hva! och en litet tung ech oustig till både kropp cch själ, li tet u maitted om jute snvat... Men nejt... sådant va e händelser. Men må tro mig eller ej; jag bedy rar ändå att prostinnan kände sig ingenting mindre än ut I vakad; dock bör det kanske anmärkas att hon drömt me än vanligt den natten, ifall någon skulle vilja bevisa at sådant ej är möjligt utom -— i sömnen. s Sanningsenligt vill jag ej heller förtiga att hon just ick var sig fullkomligt lik, ty inne MM:jan blef varse att hoj för första gången glömde smaka på folkets mat, den da gen, samt hörde -henne helt tydligt svara: Elfborg! Pp ldrängens fråga bvad ban fick taga för häst till qvarner Dessutom syntes bon något orolig, och spratt till hva gång man sade: Nu kommer... men när det då tillade