Aftonbladet – 1 februari 1851, sida 3

Article Image
ee EN VA SVD SUVUSALIVEDE TAS, VIN UU Uv lej äro riksdagsmän, fritt tillträde till Tingems plena, så ock rättighet att i öfverläggningar, men. ej i beslut deltaga. 5:o Statsråd eller justitiekansller må ej i Landstinget vara riksdagsman. 42. Finner utskott — — — meddela. S 43. Skulle ett utskott — — — sammanträds rum. (Forts. följer.) edm— mener er vn vä IRATTEGÅNGSocH POLISSAKER, I går förever åter på rådstufvurättens 33:a afdelning det förut omnämnda målet mellan skomakaren JAmnander och skomakaregesällen Eogsirtöm, nu mera anvärfd vid Svea artilleri-regemente. Kärandens rättegångsbiträde, notarien Londeqvist, anc.älIde, att Amnander, som blifvit anmodad att närvara vid ewt i anledning af detta mål hållet msjorsförbör, dervid Lundeqvist äfven varit tillstädes, förklarat, det ban ville förlåta Engström och nedlägga målet, om Esgström återkallsde sitt fel-och ersatte Amnander för hafde rättegångskostnader. Mållet hade äfven blifvit förlikt på det sätt, att Eagström .bedt om förlåtelse och till Amnander erlegt 40 rdr bko i ersättning. Det osktadt hemställde Lumdeqvist, om icke Engströms brott vore af den svåra beskaffenhet, att det icke kunde nedläggas, med anledning hvaraf ordföranden vände sig till Amnander och fordrade bestämdt yttrande, buruvida han erkände föriikniogen eller icke. Amnander visade sig mycket obestämd i sitt svar. Han förklarade visserligen, att ban förlåte Engström, sedan han blifvit nöjsktigt ersatt, men hemställde ändå, om målet kunde nedläggas. Då ordföranden underrättade honom, att detta vore en särskild fråga, men att Amnander först borde yttra sig, huruvida han godkände förikviogep, förklarade slutligen Amnander, att bak fulföljde målet och yrkade lärlipgen Johanssons hörande som vittne. , Sedan häradsböfdingen de Berg förklarat, att han som ellmän åklagare icke heller kunde tillåta målets nedläggande, sedan ytterligare bevisning blifvit åberopad, fick Jobarsson företräda och sflägga vittneseden, hvarefter han berättade, i likhet mid förat afhörde vittnen, att då Amnander den 30 Sept. inkommit på verkstaden för att afstyra ett dierstädes uppkommet gräl mellan Eogström och gesälllen Roseplund,bEpogström fattat honom i kragen ooch förs ut honom, under yttrande, att ban icke hadie något på verkstaden att göra; att då Amnander åter inkommit, Eogström gifvit honom två örfilar, hvarefter A. efterskickat polisbetjening. Häradshöfdiogen de Berg yrkade, att Eogström, såsom öfvervunnen att bafva hegått ett urbota brott, måtte förkleras skyldig att genast träda i bäkte, och yrkade arsvar å bonom efter 45 och 35 ksp Missgerniogsbalken. Engs.röms kompanifullmäktig anböil, att E. tills vidare måtte få vistas på fri fot, enär han åtog sig att inställa E. å den dag rätten fordrade hans närvaro. Jemte det domstolen afslog häradsböfdingen de Bergs yrkande om Engströms iomanande i häkte nu genast, underrättades parterns, att utslag skulle afkunnas den 7 dennes. : — Från pastorsembetet i Flisby uti Jönköpings län har ingått anmälan till öfvcrståthållareembetet, att-genom inbrott i Flisby kyrka och sakristiia, samt genom hänglåsarnes sönderbrytande och någom dyrk eller nyckels begagnande, blifvit ur eri brandfrii kassakista bortstulet allt deruti förvsradt kyrkosilfwer och penningar, bestående af en brudkrona om 32 lods vigt, tillverkad 4848 af guldsmeden Svanberg; i Ekesjö, med inskription i upphöjda emaljerade biokstäfver: pDin Gud är min Gud, döden skall icke skilja oss åtv, en oförgyld kanna om 72 lod, en Törgyld kommunionkalk om 39 lod, en paten vägande 8 lod, en förgyld matsked af okänd vigt, omkring 2300 rdr banko uti sedlar af högst 400 1dr bko valörer till större delen af Smålands privatbank, några riksdaler i silfver, hvaribland en konung Carl XIV:s begrafningspenning, 2 rdr kepparslantar i det mesta styfver och runstycken, en obatask af försilfnd pläter, 4 st. större ljuspipor af messing, en 9annsbutelj och 2:ne ölglas. En belöning af 66 dr 32 sk. bko är utlofvsd i vedergällniog till den son kan :emna vågon upplysning cm tjufven och det stulna, — Skepparen Anders Niklas Engström. örande galeasen Hoppet från Gottland, hade den 14 DecemBer 4849 afgått från Trawemönde, hvilken ort var förklarad misstänkt för cholera, anlärde til Ys:ads redd några dagar derefier, men afvissdes och gick, under pretext att hålla sjön till den föreskrifna tiden vore ute, åter till Trawemtnde, der han lade sig längst inre i hamnen och bodde sjelf i land, hyerm:d hans besättniog dagligen hade kommwnikalion. Den 28 December afseglade han åter från Tsawemänrde och kom den 909 till Ystad, samtt uppaf att han under tiden hillit sjön och förevisade ill bevis härom de medbafda skeppshandlimgarna temte sundhetspass, som han erbållit vd sin för:ta ufresa från Trswemände den 44 December, tillföje varaf han äfven obebindradt fick komma i land. Det blef emellertid bekant att han varit sednast i Trawemände, hvarför hen tilltalades vid Ystads rådhusrätt, som dömde horom för sin förbryielse till 16 dagars fängelse och fyra års fästning jemte ersättning till vittnen cch Tättegångskostnider. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest Engström besvärade sig, förklarade att ben icke kunde anses förfallen till svårare ensvar än 200 rår bko böter. Konrl. Maj:t har, enligt Sk. Tel., under d. 20 sist. December, med ändring ef denna dom faststellt råidvusräiters utsleg, men af gunst och nåd tilålvit av iden för Engströms arbete å fåstniog må inskränkas ill ett år; kommande vid det hozom i öfrigt ådömla ansvar att förblifva. Under rättegången sökte Engström jäfva sin egen tyrman vid rädhusrätten genom att beskylla konom ör stöld af penningar, hvilka likväl, ecligt hvad sig isade, blifvit inlegia i styrmannes kisia, denne vetande. ? — Då berättelserna angåenda en piga Zachrison. som vari: i tjenst hos juveleraren Cede:gren ch innehaft en oilofssedel af mamsell Kj:llmodtn, hvars Jagiiga tjenst Zachrisson likväl aldrig vVait anställd, man kunde taga sig anledning att tyda aken, som om hr Cedergren på något sätt förhålit sig obarmhertigt mot sin tjenare, så bör det nämnas, att hr Cedergren vid domstolen förklarat sig icke vilja yrka något slags ansvar, hvarken å Zachrisson eller Kjellmodins dotter, som å modrens vägnar skrifvit den oriktiga orlofssedeln, och att det icke var hr Cedergren utan poliskommissarien iftraken, som upptäckte falsariet med orlofssedeln och derom gjorde sak avhängig. Her S ITA ARE: NM mensen

1 februari 1851, sida 3

Thumbnail