Aftonbladet – 1 februari 1851, sida 2

Studentlifvet i Upsala. Härom innebhöli sedea wumret a Ta sala Korrespondentea ena t sel, som är för tjent af särdeles ppmärksamhet, genomde upplysningar der !emnar om den öfverflödigt höga lefnadsko;tsad vch det i saemanhang dermed följakt:ga lårcoch vinglerisystem som i Upsal ritat sig. Hvar och en som vet, att det borgerliga hifvets första fordran ir att göra Ivar man rätt, och ett af de första vilkorep för egen trefnad och belåtenhet är att icke lefva öfver sina tidgångar, har redan ofta tiliförene icke utan oro kunnat erfara berättelserna om det såkallade vigilanssystem, som redan från äldre tider ionästlat sig inom det akademiska lifvet, till någon del måhända oundgängkgt för fattiga ynglingar, som utan egna tillgångar söka sträfva sig fram på bildninsens bana, men af en stor del jemväl ofia begagnadt utan behof, för att kunna tillfredsställa begäret efter nöje och njutningar. Börjad redan i-.de yngee åren blir en sådan method att taga sig ram, ett kräf:sår som tärer på individens bide materiella och moraliska varelsee för hela den kommande framtiden, och som :bidrager att underhålia ett af de svåraste lytern, af hvilka den svenska natronslkarakteren ej uitan skäl anses lida. Det länder derföre, enligt vår tank, redaktionen af Korrespondenten till förtjenst att hafva alivarligt fästat uppmärksamheten på ett ondt, som icke kan hjelpas genom tvångslagar eller förmynvderskap, men väl genom en förändrad esprit, hvartill offentligheten mycket kan bidraga, och för hviiket föräldrar och anförvandter till den studerande ungdomen måsie vara tacksamme, jemte det att det länder till allmän nytta. Vi meddela här ett uidrag af den omnämnda artikeln, hviraf fortsättning lofvas: BVi afsäga oss på förhand all argumentation med dessa enthusiastiska kämpar för det fordne, som an e grofheten, ölruset och öfverdådet för ädla yttringar af fordna tiders manliga allvar. Vi se ettframskrilande i hyfsning deri, att fönsterluckor kunna få itta qvar och brandvakter gå i fred, att icke mera, eller åtminstone högst sällan, någon student träffas öfverlastad liggande i rännstenen. Vi kunna ej i aftagandet af denna råhet se en firslappning af dem upgdomliga lifsksaften, snarare tvirtom. Vi kunna ej upptäcka att i allmänhet arbetfliten blifvit mindre, om den också blifvit jemnmare fördelad. Vi kunna ej en gång såsom ett ondt klandra den unge mannens beho! af en viss komfort, ett vackert rum, en beqväm möbel eller en solidate näring, ej en sång has smak för en vacker rock. Men vid sättet att skaffa sig derna lyx, vid mriern åf de intresjen fom drifva bonom, och vid dien snticipation af medelklassens eller egentligen tjenstemsnnaklassers vanor, som på sednare tid börjat utmärka studsn