taga några åtgärder för ordnandet af sin egen hushållning till den tid, då hon skulle lemna bonom. : ,Han är alldeles förändrads, sade hon ofta, med en sorgsen skakning på hufvudet, och likgiltig för allt, som icke rör hans kall... Om jag ej sårads honom med att väcka hans uppmärksamhet på hvad som skulle och borde företagas, ville jag mer än gerna råda och hjelpa honom dermedp... men så snart hoa dock ernade bjuda till att komma fram med något dylikt, vägrade henne tungan att göra sin tjenst. Möjligtvis, tänkte hon då, skan han likväl hifva uppgjort eller hyser några planer, som jag icke känner, och ingenting är ledsammåre än att hafva befattat sig med något onödigtvi: eller i otid. Det kunde se ut, som jag blott ville göra mig till, och Ellborg, så förståndig i allt annat, måste väl äfven i detta fall finna och veta hvad som bör ske — det är bäst jag låter alltsammans vara!. Och så fortfor hon endast att stilla och vänligt bereda honom all den trefnad hon kunde under den korta tid, som ännu återstod af deras sammanvaro. Elfborg syntes till det yttre fullkomligt lu;n, men Märtha visste nu att många känslor kunde röra sig under denna siilla y.a och anklagade ofta den, som kunnat leka med ett hjerta, så rikt och så varmt. Hon trodde att det fått ett oläkligt sår, ehuru han immed våld undertryckte dess smärta, och såg i hans liknöjdbet, för det som eljest angick honom, beviset derpå, sami önskade sig tusen gånger förmågan att kunna återknyt2 den sliina förbindelse, hvarunder hon funnit honom så lifvad och lyckig. Eniormigt, glädjelöst, gick så den ena dagen efter den andra, och vintern kom och var nåra sitt s.ut, utan att kyrkoherdea äagvu hörts yttra dena minsta omtanka för sin husisa slällning. Han tycktes verkeligen hysa lika litet pbekymuer för morgondagen, som åg.arna under hmmelen, och prostinnan blef sutligen helt ängslig öfver deana onaturiiga sorg öshet. — Folket vid prestg:rden var utom ett par gimla twrotjenare, som skulle audölja sin mas moder, qvarstad!, men detta aftal var träff.dt redan fö:e gående år och hade sedan icke vidare omordats. All: möbler och öfriga inventarier voro hennes och någon auktion hade hon ej tänkt utly:a, dels emedan hon ernade behålla det mesta, och des emedan hon trodde att Elf