Aftonbladet – 1 februari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P, —) UPPSATT, AF EN F. D. STUDENT. sDömer icke, så varden J icke dömge, sade Märth: sakta; eni hör ju att han ejkänt hennes beslut, ej begär hennes kärlek Emedan detta hade varit en uppenbar nedrighet, si länge hon ännu tillhörde en annan, svarade Ellborg; mer det ges tusen sätt ändå alt fremställa en dylik önskan oci utgången visar att ban valt det bästa. Fer mig är hol för alltid förlorad; men jag borde kanske ännu försöka at! mot hennes egen vilja, rädda henne åt sig sjef .. . Ah jag erfor ej förgäfves det obehagligsste intryck wvid han åsyn!la sÖch hur vet ni om det ändå var räilvist?, frågsd Märtha. FHandla som ni tror vara bäst, men i alla hän delser kan ni ju hoppas att Gud skall leda ett barn, son ej ännu sjelf förmår urskilja det rätte. Efter min över tygelse är faran och ansvaret störst der år och erfareuhe redan äro inne, ehuru detta karske låter något psradoxt; Nej, ni kan ha rätt, och jag vill hylla samma tro, s linge jag ej funnnit någon mera lugnande — dessa or gjorde mig verkkeligen godt; måtte Gud bistå benne! . Glöm om möjligtt att prostinnan sett mig sådan som nyss jag ångrar det reedan, som en man ovärdigt, och aldrahels en man, som är: satt att predika försonlighet, försakels och undergifvenhiet för andra — men det var frukten a att låta någon lidelse få makt öfver bjertat — och mi sträfvan skall älven blifva alt från denna stund helt oc! hållet tillsluta det för hvarje sådanI — — — — Om han fullkoreligt lyckades, blir en an an fråga — men åtminstone kunde ingen, som sög honom, !å skäl at tvifla derpå, så Åwitkomlig tycktes han hafva blifvit för all hvad känsla hettee — då det nemligen rörde honom sjell ty gällde det hanns kall eller andra, fanns der ingen bris på hvarken nit eller värma, intressa eller deltagande Hvad han vidare beslöt och företog med afseende på An toinette, fick Määrtba icke veta; men bref utbyites någr ) Se A, B, N:ls 22—4, 6—12, 13—21, 23 och 24,