genmäkligt blifvit afskedad, i anledning hvaraf Bergman till rådstufvurätten i brottmålsväg instämt Pettersson med påstående, att då Pettersson olagligen och tvärtemot tydliga stadgandet i kontraktet skilj: Bergman från arbete vid varfyet och tillställt ho nom en orlofssedel afsanningsöst innehåll, Petersson måtte förpligtas att till Bergman utgifva dagspenning från den 4 November 4830 till och med der 30:de September 48514, hushyra m. m. samt dessutom böta för den lögnaktiga beskyllningen i orlofssedeln, som innehö!l, att Bergman för särskilta in triger blifvit från varfvets arbete stkild. Bå målet i gårpåropades å r!dstufvurättens G:t afdelning, iofunno sig parierna personligen, käranden i rättegången biträdd af noarien Oscar Lundeqvist, hvi ken företedd23 det i stämningen åberopade kontraktet, som bland annat bestämde, att uppsägning deraf, om den för gällande kunde anses, ovillkorligen borde äga rum i Mars eiler Aprill mänader, då flyttning skuls ske sex månadee dsreftar, i annat fall vore kontraktet af sig sjelft prolongeradt ; förmälande notarien Lundeqvist: att uppenbart vore, det Bergman, som under den långaj tid af 48 år, ban vid varfvet arbetat, gjort sig känd för ett i alla afseanden hedrande uppförande och således iogalua da beträdis med några intriger af hvad beskaffen det som helst, af Pettersson, på sätt stämningen uppoge, blifvit lagstridigt cch illa behandlad; men d Lundeqvis: förmodade, att en af Bergman jemte samtliga varfsarbetarne undertecknad och till Pet ersson ställd petiion om borisksaffsodet af husega aland manskepet m. m. liga till grund för Petters sons obehöriga och sjelfviska förfarande, så inlem cada Lundeqrist till rätten rämnde petidon, son applästes och befanns enligt rå. mannen Alexanders sous yttrade isigt ganska ödmjukt och fogiat stil: serad. Uti denna petit ion förekom j:mväl den an bållan, ett uppsägning af koatrakier med erbetarn: måtte ske tvänne gånger om året. Vid denna punk: bakade sig Pettersson fast ech låtssde, som hen trot att Bsrgman: anhållen om två uppsäasningstider in nefattade en begäran att få flytta. Luadeqvist för nenade likväl, det byggmästaren, såsom själf varan de en tjenare, icke ägdes uten sina principalers el ler vederbörande varfsiniressenters hörande till stört: eller miadre del lemna bifall till pstitionena. med an!edoing hvaraf Petersson tillkännagaf, ett hin nyli gen vo:e till byggmästara aategen och gåledes ickt hade rärmare kännedom om vilkoren för arbetarne: vid varfvet entledigande, hvilkot medgilvande ge Lundeqrvist anledning skårstsamt yura, att det a föreverarde ssk t03 syntes, att Pettersson voras e Dybörjere. Härpå företedde Lurndeqvist den klendrate oriofssedeln och yrkadsa bifall till käromålet i hela des: vidd. Målet uppsköts på åtta dagar. — På rådstufvurättens ö:to afdelniag höll: i går :ansakning om ett uppträde, som natten mellan der 13 och 44 i denna månad ägt rum på Stortorget emellan poliskonstapela Ljunggren sist handskma zaren Söderström och skomakaregesällen Ekstedt avarom Ljurggren först den 48:ie gjort anmälan i poliskammaren. Ljunggren beskyllde så väl Säderström och Ekstedt som flere andra personer, hvilka under uppträdet tillkommit, för det de skuile knuat och slagit honom samt rjckt af honom battonfen, hvaremot Söderström i en ingaifven skriftlig be rätte:se om förloppet påstod, att Ljuoggren varit der fverfallande och ,derföre borde tsga sin plats på varande sidan. Å båda sidor åberopadss er mängo vittnen, för hvilkas hörande målet uppsköts på åits lagar. — På samma afdelning har någon tid varit enlängigt ett mål mellan juveleraren Cedergren, å ent idan, samt pigan Zachrisson och erkefru Kjellmo lin, å den andra. Cedergren, i hvars tjonst Zachris oa varit anställd, hade i hennes gömmor hbittat en azd erkeru Kjellmodias namn försedd orlofssedel. ch som Zschrisson icke varit i Kjellmodins tjenst. utan endast gått som bjelp i huset, angaf han sacen, hvilken han ansig röra förfalskning, i poliskammaren och lät skilja Zsehrisson ur tienstep. S:2isn Cedergren afstått från åendet om förfalsk ning, samt fru Kjelimodin erkänt, att hon genom in dotter, mamsell Kjelimodin, låtit skrifva orlofs adeln, förklarade sad:fiskalsn Uddenberg i gir, att ran vid sådant förhållande icke funne sig föranlåten camställa några pfstienden, hvadan åtslet förföll. — Sistl. söndegs afton drunknede på Mälaren vid Kungsbolmslandet emedsgesällen Andersson, och hans ik upptogs i går medelst dreggning.