AV OM SRA UVIDIR SUBLJÄMASRUV Al ITUVTNTIRTL Ul UR dentliza fulimakter måtte utfärdas för länsmånnen i stället för de hivills veoliga koastitutorialeraa, hade prosten Heldån resarveret sig. Haa talade nu om den vigt bondestånd.:t lägger på dan ifrågava rande förändringen, och skulle ha tillstyrkt uppsko! med rbe:lutet derom tills bondeoch borgarestånden afgjori: fiågaa, om det vore att hoppss nigoa wianiog för saken af en återremiss. Han tröstada sig öfver förslagets fall dermed, att det nuvarande olidliga förhållandet ej länge kunde fortfara. Prosten Setlerb!ad upptogs det skäl som skulle ha bifvit anfördt mot förändriogen, att det närvarande tillsättningssättet af linsmän hörde till edministra tionens fuliständighets. Til dea militäriska admistrationens Tullständigbet stule då ock höra suballeraernas godtyckliga afsättning och till den bierarkiska att herrar biskopar fioge godiyckligt afsätta underlydende pastorer. I det förra aiseenhet hade br prosten ett exempel att anföra. Det var nemligen ett regemente der ingen underofficer fick sin fullmakt utan i utby:e mot ea odaterad afskedsansökan; följden blef att undsroMic:rarna vid det regemente: mera studerade chefens lynne än sina skyldigheter, så att det vardt en underofficerskår att gråta åt. Omsider blef chefen sjelf ledsen och tog afsked. Efterträdaren föjde en motsatt bättra princip; och uzder hosom var kåren icke att gråta ät. ej heller att beskratta, men respektera. — Betänkandet bifölls, likasom det näst öljande, afstyrkande förslaget om länsmanstjensternas tlilsättande på förslag af kronofogden sfter bestämd ansökningstid. I den diskutsioner, som bärefter förekom, angående beredande af tillgång på duglig vaccin, deltogo professor Wahlberg, prostarne Lindberg och Melen samt professorerna Carlsson och Agardh. I anvledning af den förste talarens hemställan om en underd. skrifvelsa i allmännare ordalag än de af uskottet öreslagna, anmärkte proessor Carlsson att en sådan ej skulle göra åsyftad verkan; om mean vill något, är det nödvändigt att ingå i detalj för att visa hvad mean vill. Professor C. upplyste derjemte att ut skottet vid frågan; behandliog rådfört sig med en person, som 8nses för den i vårt land skickligaste i dessa ämnen. Prostea Lindberg föreslog att man skulle genom belöningar uppmuntra upptäckten af veccir; professor Agardh var med derom, anförande exempel på svårigheten att få upplösning hvar rikliga kokoppor förefunnos; i samma gård i Lund der han bodde, hade man en gång trott sg ba upptäckt zoppor på en ko. men efter mycket disputerande koramo låkarne till det resultat ett de förmodade kopporna voro vårtor. Betänkandet blef med dervid gjorda anmärkningar återremitteradt. Frågan om ea normalupplaga af katekesen väckte nycken strid. Utskottet hade försigtigt kringgått motionen, lemnat de olika katekesupplagorna i sit vårde och inskränkt sig till en hemstållan om språken, de måtte nu vara hemtade från allm. kyrkobibeln eller ur den af erkebiskop Lindblom begagnade öfversättning. Motionären yrkada dock icke iterremiss; han ville blow afge förslag till det supple ment till utskottets bislut, att språken måtte införa: i katekesen efter kyrkobibeln, såsom allmänna önskan vore i bangs ort. Prosten Almqvist, som är rån samma stift, påstod att man i hans ort tvärt om önskade få bib:bålla katekesen med de Lindblomska språken; han yrkade att danna katekes måtte få enses såsom normalupplaga (hvilket den i j:lfva verket vore) tills den nya bibglöfversältningen blefve firdig. Hermed, mente professer Lindgren vora man i detta ögonblick ej langre kommen än man var för 40 år sedan, och red katekesen stod men på sawma punkt pu som 4841, då ett kong igt cirkulir i ämnet ufirdades. Dokto: Björling hoppades att en By katekes dock icke vore långt borta, och doktor Wallin, som medgaf att en verkigen babglonisk förbistring för närvarande vore rå dand3 i följi af katekesernas olikhet, tillstyrkta at nsn tills vidare måtte nöjes med kraften och vercan ef det omtalade nåd. cirkuläret. Doktor GunTius sosig förbistringen ligga mest i det väser nan gör deraf. Svårigheterna skulie nog jemka sip småningom, blott main gåfve sig tålamod. Med det viga lappandet kommer man ingenstens, om icke ;n vacker dag tlil yrkandet att den gamla katekesörklariogen skall återupptsga:. Doktor Sandberg insåg det icke så farligt om den ene låser: Hjerteiga kör hefver jeg dig, Herre — och den andre: Med ömmeste hjertss känsla vördar jag dig, Herre. Presterna ba alhid tillfälle att pröfva sina församiogsbaros kristeodomskunskap. Hen biföll utskotets bstänkand: hellre än han inginge på något samretstvånvg till förmån för ena eller sandra åsigten. Prosten Forssell trodde det åsyftade ändamålet skola vinnas bost dermed att Presteståndet tillkännagåfve in åsigt om huru det ville ha katekesspråken inrättade; katekesutgifvarne skulle fiona sin uträkning vid att trycka kateksserma så, att presterskapet godkände dem — de hade annars ingen afsättning att påräkna. — Biskop Fahlcrantz och prosten Arrierius försvarades betänkandet såsom af förmedlande yfie. Flera yttrade sig, för och emot. Professor Carlsson fern denna diskussion just utgöra det star taste stöd för det slut, hvari utskotltet stannat. Då rikets presterskap, hvars ombud äro här församlade. defianes inom sig af så skiljaktig åsigt — är det då skäl att tillstyrka Kongl. Moj:t, att sanktionera den ena eiler arda? Ea äterremiss skulle leda till en votering inom afdelniogen; tal. hemställde huruvide ej en al högvördiga ståndet sjelf uttaad opinion skulle vara mera tillfyilestgörande. Huru stadgad denna opinion var, fann man af voteringen, hvarigenom betänkandet afsogs med 22 öster mot 24. Emot ståndets bifall till utskottets afstyrk:nde a n motion om statens öfvertagande af utgiloingen bibeln, psalmboken och katekesen, reserve:ade ig prostea Forssell, som hade blifvit. öfverraskad f herr talmannens klubbs, så att han icke hann ut i rätt tid få framstala sina anmärkningar, hvila egentligen gällde åtskilliga upplagor af evangelii ;oken och voro rätt grundliga. Flera instämde il lenna reservation. Borgareståndet. Som utrymme i förgår fattades för en fullstänligare redogörelse för dagens förhandlingar i Borgaeståndet, förfulstindiga vi härmed onsdagsbladets. bland ekonomiu:skottets betänkanden föranledde utitandet 4 7 en längre diskussion. He Rudling gillade utskottets åsigt, att man hos kouungen måite nhålla om förändringar i allmänna lagen, hvilken: tadgade att räntan ej får öfverstiga 6 procent. Hrl( Jerger instämde med förra talaren med afs:ende å oformligheten af nämnda beteende, men ansåg f illigt att rän!an på spanmål är bögre än vavlig änta, alldeostuad varan då dan utlåsvas ofta är helt anorlunda än då den återbetalas, ty om vårtiden! ch sommaren, då utliningen sker, har den van!igen! orkat. Dessutom borde man tega i betraktande 1agasinsoch förvaltningskosinider, hvarigenom, äf-t ensom gezom torkningen 2 kappar kunca an:es gål, ;rlorade af de 4 som utgör den föreslagna säntan, I viken sålunda ej blefve be.ydlig. Hr Billström nsåg, att en sådan förändring som Utsi. föreslagit ej an ske, förrän allmänna lagens s:adgande, som be4 ämmer 6 procents ränta för såväl penningar s må