Riksdagen. För P:esleståndets diskussion i sistl. onsdagsplenum, då åtskilliga ekonomiutskottets betäskanden dahandlades, få vi härmed i korthet redogöra. Utskottet hads afstyrkt en moiion om insättning i sparbank at en viss del af tjenstebjons aflöning, 1å det väl vora öaskligt om tjenare kunde förmås ut mera allmänt än bitills afsätta någon del af löoen såsom sparpensing för framtida beho, mea det kulle innefatta ett be:änkligt cc2 till missnöje hos den tjenande klassen ledande ingrepp i eganderätten att bestämmer ett vi:s, årligt afdrag af tjenstebjons iföning för nämnde ändsamil. Emot detta utlåtande uppträdde mo!i gären, hofpredikanten Hasselrolh, på ett varmt sätt förfäkvande sia goda mening, som var att hu.bonden, men icke tjenaren, skulle vidkänaas den ifrågavarande sparbanksinsättningen gezom förhöjsing i den för närva:ande elltför obetydliga tjenstebjoaslönen. Förnållandet mellan husbonde och tjenare står ännu på den paterneila grunden; då husbonde hair den faderiga rätten att aga sina tjonare, borde han ock såsom en far ha någoa omtanka för deras framtid. Hvad beträffade det af utskottet befarade ingreppet : eganderitten, erinrade talaren om att embatsoch jaosktemän måste afsätta en del cf sia lön till berafniogsbjelp och pensioner; den enskilde tjenarer måtte väl till sist eget bästa finna sig i samma slags ingrepp i eganderätten, som statens allmärva tjenare å underkasta sig. Prosten Setterb:ad föstade uppmärksamheten dervå, att den öfverenskommelse, som vid legningen ;räffedes husborde och tjenare emellen, icke xore aigot ingrepp i eganderätten. Pros:ien Almqvist -hemställde om icke, vid den utång ifrågavarande motion fått, en ny kunde väckas, atgående på att ålägga bustonde att för sin tjenaes räkning i sparbankten insätta 6 procent af den jverenskomna ärslönen. Hofpredikanten Lagergren försvarade utskottets petärkande med dess egaa ord. Doktor Sandberg talade om den tjenande klassens isla belägenhet, Som eenna kass under hvilken