Aftonbladet – 31 januari 1851, sida 1

fistning, samt att med afseende på Holsteins förening med Slesvig ett status quo ante för 1834, på basi: af 1815 års traktat, skall antagas, således med uteslutande af alla anspråk på gemensam regering och gemensamma rättsTförhållanden. Befallning om en ytterligare dislokation af danska armeen i Slesvig har blifvit gifven; men utom besättningarne i Fredriksort och Rendsborg, blilfver en del trupper qvar i Slesvis. Underrättelserna derifrån äro i öfrigt, säga Köpenbamnstidnivgarne, mycket tillfredsställande. Allt äldre manskap hemförlofvas; blott de Itvå sista åren utskrifne bibehållas i tjenst. Armåeen förlägges i provinserne under fyra geteraibefå!; general Krogh skall kommendera i Slesvig och hafva sitt högqvarter i Flensborg: general Moltke i Jutland, med qvarter i Fredericia. Från Rendsborg skrifves den 23 Januari, at: föregående natten danska patruller kommit fästningsverken så nära, att de der utställde poser nödgats lossa skott på dem ch en danskt soldat blef dödligt sirad. Danska tidningarn: säga, att denna framryckning af patrullen skett. emedån man bort öfvertyga siz om att holsteinarze verkligen utrymt södra delen af Slesvig. Österrikarne hade den 23 dennes kommit fram till Ratzeburg, der general Martini med sia stab då lig i qvarter. SPANIEN. En telegrafdepesch från Madrid af den 16 dennes bestyrker hvad som redan i tisdag: nämndes i detta blad, att den nya ministerer Murillo lofvar att reglera statsskulden och inskränka utlagorna. FRANKRIKE. I Paris fortfor ministerkrisen. Aaonu de 22 dsannes hade intet nytt kabinett blifvit bildadt. Den största ovisshet rådde i afseende på det blifvande kabineitets karakter och sammazsältning. Det påstods till och med, at presidenten Bonaparte ännu icke ens under: handlat med någon om bildande af ett nytt kabinett, utan endast i allmänhet samtalat med Lamartine, O. Barrot, L. Faucher m. fl. för at utröna deras åsigt om den politiska ställningen. Emellertid ansågs sannolikast, att Lon Fan cher skulle bilda den nya ministeren, och attl: ban skulle erbjuda justitieportföljen åt O. Barrot, e5uru man ansåg osäkert, om denne skulle mottaga den. Fould troddes qvarblifva så:om finansminister; Chasseloup-Laubat och Buffet skulle ock hafva antagit portföljer. Emellertid bar Odilon Birrot insändt en förklaring till Journal des Debats, att han icke erhållit något uppdrag med ministereng bildande. Bulletin de Paris anmärker, att hertigen al Broglie icke blifvit kallad till Elysee. Evenement för den 22 dennes ville veta, att Odiloa Barot på eftermidd.gea bifvit kallad till presidenten och att en mivister: BarrotFaucher med Oudinot, Daru, Chass2loup-Laubat 0. s. v. förestode. Bland folket herrskade fortfarande den största likgiltighet för kabinettskrisen och dess lösning. Den sednaste telegrafdepeschen lyder som följer: : Paris den 22 Januari kl. 8 e.m. De förra ministrarne hafva redan inflyttat i sina privatboningar. Rykte går att minist!cren är bildad och att ett budskap från republikens president förestår. Många förmoda att man får en utom-par-) lamentarisk minister, bestående al högre administrativa tjenstemån. I ea annan telegrafdepesch berättas, att Lamartine undsnhedt sig bildande af en ny minister och att börsen önskar Birrot och Dufaure. Några tidningar låta först!, att presidenten Bonaparte sjelf skulle viija förlänga dea närvarande ministerkrisep, för att behålla de afgångna ministrarne. Honitören för den 20 dennes kungör emeltertid officielt, att republikens president antagit ministerens afskedsansökan. Jules de Lasteyrie har tilll tidningen Ordre insändt en artikel, hvari han med en officiell bandling bevisat att inrikes ministern Baroche koappast talat ärligt, då han offentligt förklarat, att sällskapet Dizx-Decembres icke hade annat mål än ömsesidigt understöd, i likhet med andra välgörenhetssällskaper. Nämnde hand ing är nemligen en till Baroche sjelf stäld embetsrapport, hvari polisprefekten Carlier redan den 12 November 1849 skildrar sällskapet Dix-Decembre såsom farhgt, såsom ett sällskap som ville återställa kejsardömet och hade ordet kejsardöme (Empire) till lösen. Ja Carlier påstår till och med att detta sällskap dessutom hade andra rent personliga, mindre hederliga mål i sigte. Han yttrar bland annat: Så vilja t. ex. några aflägsna en hop personer som åtpjuta presidentens förtroende, för att sjelfve komma åt deras platser; andra hoppas alt få embeten genom sin titel såsam 1leIdamö er af sällskapet; till en särskild kategori Ihöra de som slösat bort sia förmögenhet och kasta en girig blick på sällskapets kassa. SåIdane äro, med undaintag af några hederliga Imän, sällskapets högre schakter. Massan af anhängare, vårfvad på värdshusen och dylika ställen, består af frondörer, rvinerade och illa kända personer., Rapporten slutas med anhållan om fullmakt af inrikesministern, att på grund af lesia säkra uppgifter, få upplösa sällskapet, ör att tillfredsställa den allmänna opinionen och laBarnen. Derefter erhöll ministern icke mindre än sex dylika rapporter från den vaksamme poVlisprefekten; den sednaste rapporten är date