Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 1

— OK h h MMMM var det hin såg? ... Antoinette fri... nej, hans!... omöjligt!... Det var ett gyckelspel af hans upprörda inbillRing... en galenskap!... Han släppte papperet nästan förfärad och tryckte handen öfver ögonen för att söka få makt med sina sinnen!... Men ändå!... voro icke ord och meningar de samma vär han för andra gången slukade dem med sina blickar? ... Det var ju då ingen villa mer?... Hon var bans — hans! utan att han lockat henne dertill, tvertorb, just när han bade ålegt sig att för alltid öfvergifva ett land der hon vistades... o höjd, o rus af sällhet och förtjusning!... Jublande deri flög ban bort till den unga älskarinnans boning hvarest han just fann henne sysselsatt att underrätta sina gamla farföräldrar om den sjelftmyndiga förändring kon gifvit åt sitt öde. ,Jag ville bespara er alla dessa ledsamma öfverläggningar och betänkligbeters, sade hon, hvilka alltid måste föregå en så vigtig förändring, ty jag visste väl att ri ändå skulle låta er egensinniga Antoinette råda öfver sig sjelf, när mamma icke hade pålagt mig rigot tvång, ifall jag en dag ville bryta den förbinde!se hon då ansåg vara mig nyttig; jag har nu sjelt gjort ett val som jag är säker att hon bifaller deruppe, om, som jag hoppas, hon ser och känner alla förhållanden. Mens, tillade hon rodnande, jag bar ändå icke som fästmö velat räcka handen åt Charles förrän det fick skeier npärvaro, mina gamla, goda föräldrar! Bannen mig för hvad ni tycker jag förtjenar; — tviflen blott icke på hur innerligt jag håller af er! : Och derpå kysste både hon och den lycksalige öfversten så bjertligt deras händer och sågo så oemotståndligt bedjande och rörde ut, att de gamle ej fingo ett enda missIyot ord öfver sina läppar utan i stället sköto deÅe unga sakta och mekaniskt emot hvarandra. Edwin slöt iögonblicket Antoinette til sitt bröst och ville trycka een glödande kyss på hennes rosiga läppar, men — fick möja sig med hennes panna, i det hon blygt vred sig ur hans omf mning och hviskade: sKom ihåg hvad jag skref iatt du ej ännu får begära!... låt mig så småningom vänjjas vid vårt nya förhållande.s lj Farfar och farmor hade emeltertid 7hunnit hemta sig