Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 1

kinder, jag förstår... tack, o moder, för ditt svar!l... ja! jag vet att han älskar mig,fast jag ej velat se, ej vågat tillstå det förr än mu... Dyre... dyre vän! du skall ej iängre hehöfva dölja din ädla, försskande kärlek... jag vill sjelf kalla den fram i dagen... jag will bli din... din!... jag vill bli älskad... förstådd... icke ljumt... icke halft... Sigismund saknar mig ej... o null... nu törst skall jag bli lycklig!, Ilon kastade sig åter på knä, bad och blef lugnare... men den fattade ideen stod i alla fall qvar och resu!tatet deraf blef de bref vi redan hafva läst. Hon-försökte att sffatta dem så sansadt, så förståndigt som det var henne möjligt, och vi hoppas attläsaren lerner både dem och henne sjelf i sitt värde, icke för strängt dömande öfver en stackars sextonåring, utan lednipg och rid, van att från barndomen obebindrad följa sitt lifliga, öfverspända och pyckfulla både lynne och bjerta, som endast ville lyssna till kärlekens röst, vare sig att den tillhörde en mor, eller ..... men blott den talade så varmt, så bängifvet till bennes inbillning som hon önskade. Emellertid var Hon ock på sitt sätt samvetsgrann. Edwin skulle ej få del af sin lycka förr än Eliborg hunhit mottaga hennes uppsögelsebref och scm dertill måste åtgå flere dagar, blef den stackars öfversten halft förtviflad att hvarken få se eller höra ett ord från sin hårdnackade idol, som under förebärsnde af illamående höll sig helt och bållt instängd. Han skref en ny biljett hvari han besvor benne vid Gud och he!a verlden att åtminstoae svara så mycket på hans förra bref som om hon afskydde honom e!ler icke. Han ville sedan för evigt upphöra att plåga benne med alla bevis på sin vänskap,. Antoinette återsände samma lapp cch tecknade blott på andra sidan: om 24 timmar erhåller du mitt svar! Ötversten blef utom sig. Än ville han ,resa bumsn, än var han fåstad att spränga dörrarne till bennes rum och affordra den grymma en förklaring, än satte han sig ned att sjelf gifva henne en som ledde till bekännelser, bvilka han i nästa minut var fårdig att förneka, men innan något hann riktigt och väl beslutas och verkställas blef det natt... och morgon... och slutligen det ögonblick, när han med darrende hand hade brutit sitt bref!... Store Gud!... det gick omkring för hans ögon... hvad