in måtte inskränkas, samt att, då riksdagsman har c iss tid för sina förslags ingifvande, äfven rege-lf ingen skulle hafva en viss tid sig f:relagd för sinale ropositioners ingifvande, emedan det händt och hän-l4 er, att regeringens vigtigaste propositioner komma l! edan riksdagen är långt framskriden. ; Hr Schwan, att Bevillningsutskottet, till hvilket. jan hörde, ej hade haft något att göra förr än ef. l. er Trettondagen, och att för Stockholms stad kunde jafva besparats 700 rdr för den tid, då dess repreentanter ej tjenstgjort. Dyliz tidspillan och förlust kulle till en del förekommas ;enom motionstidens oskränkning. villningen efter 2 artikeln för burskapsegande vandtverkare, som drifva näringsrörelse: Uti 40 8 af nu gällande Bevillniogs-förordning innas, till ledning och rättelse för taxering af burkasegande handtverkare och med dem jemförlige nanufakturister i Stockholm och Götheborg, fastställda 44 klasser, af hvilka den sista eller 44:de klasens afgift är bestämd till 40 rdr; hvarjemte 41 il fvannämnde förordning medgifver, under vissa iaktagelser, vederbörande taxeringsmän rättighet, att utsätta en ringare, än nyss omförmälde minimi afgift för sädane personer, de der ej mägta densamma erlägga. Afsigten med dessa stadganden är väl utan tvifvel den, att åvägabringa en på rättvisa och billighet grundad fördelning af skattebördorna; men denna välmenande afsigt kan, hvad S:ockho!m angår, icke sägas vara verkliggjord; ty bärstädes har man följt Bevillnings-fö:ordningens klsssifikation, utan mig veterligt undantag, — sannolikt derföre, att samma förordning icke bestämdt angifver, i hvilken proportion, eller ef.er hvilken grund, andra än deri upptagne afgifter få utsättas. Genom en sådan missförstådd, att icke säga obillig, tillämpning af Bevillnings-förordningen har icke sällan inträffat, att handtverkare, som idkat obetydlig eller snart sagdt ingen rörelse, de må deraf hefva haft någon eller ingen inkomst, ja äfven om de befunnit sig i den mest bekymmersamma ekonomiska ställning, eller, med andra ord, varit ufauige och således oförmögne att ens kunna föda sig på sina yrken, blifvit utan all skonsamhet piförde 40 rdr bko, hvi!ket förfarande åter haft till påföljd, att de till nämnde olyckliga kathegori hörande borgare alldeles dukat under de oriktigt fördelade skattebördorna, — till ingen båtnad, utan tvärtom till stor skada för samhället, hvars välstånd bufvudsakligen beror deraf, att dess medlemmar äro närånde och icke tärande. Nu, emedan det kan tagas för gifvet, att de fleste handtverksidkare, hvilkas alltför höga kontributioner måste helt och hållet afskrifvas. deremot skulle erlägga den afgift, som vore bestämd i ett rättvist och billigt förhållande till deras förmåga, har jag trott, att ofvanberörde till sina verkningar så skadliga förfarande vid taxerings-förrättningarne, hvilket ingalunda sår att afbjelpa genom att deröfver anföra besvär, enär, utom det att dylika besvär sällan vinna något afseende, anförandet deraf i allt fall är för den i dylika frågor oerfarne och mindre skrif kunige handtverkare förenadt med många svårigheter och en för den mindre bemedlade kännbar kostnad. således -måste på något allmännare sätt för framtiden förekommas. Och får jag i sådant hänseende vördsamt föreslå, att uti den Bevillnings-förordning, som vid innevarande rtikedag kommer att utfärdas, taxeriogs-klassifikationen för burskapsegande handtverkare och med dem jemförlige manufskturister i Stockholm måtte sålunda förändras och fastställas, att den kommer att utgöras af 46 klasser, deraf de 44 första med enahanda afgifter, som nu gällande Bevillnings-förordning upptager, samt den 15:de med en afgifs ef 8 rdr och den 46:de klassen med en afgift af 6 rdr bko. ; ! 4 L Hr Gustofssons motion om medsättning af-Be-l: j ! Vidare innehåller 44 i Bevillnings-förordningen, att handtverkare, hvilka, utan mästerskaps och burskaps förvärfvande erbållit tillstånd, att, såsom försörjaingsmedel, åstadkomma handiverkeri-arbeten, skola erlägga 2 rdr. Utan att vilja bestrida, det denna afgift i allmänhet är tillräckligt hög, anser jag mig likväl icke I kunna med tystnad förbigå, att flere af ifrågavaranIde handtverkare, åtminstone här i Stockholm fionas som dels utöfva sina yrken, icke såsom egeniliga försörjningsmedel, utan fastmer för att förbättra sin ekonomiska ställning, dels ock understundom drifva en mera inkomstgifvande eller lönande rörelse än mången burskapsegande handtverkare. Och då i dylika fall beskattningslagen bör likasom i afseende a många andra inkomstgrenar, innehålla vissa gra dationer, vågar jag hemställa, att i den utfårdandt Bevillnings-förordningen måtte till ledning och rät telse vid taxering af icke burskapsegande handtver kare, bestämmes 3:ne klasser, neml. den första, me Jen afgift af 6 rdr, den andra med en afgifiaf 4 rdr och den tredje klassen, med en afgifi af 2 rdr bko Anhållande jag att detta memorial varder til Högl. Bevillnings-utskottet remitteradt. Utskottsbetänkanden. Stasutskottets utlåtande (MM 30) i anled ning af rikets ständers år 1849 församlade re visorers berättelse ang. verkställd gramskninga statsverkets samt andra af allmänna medel be Istående fonders tillstånd, styrelse och förvalt Jning åren 4846 och 1847, innehåller hufvud Isakligen följande: 4:0. Att pya rikshufvudbokens festställande hin drats deraf att det till kongl. statskontorets oc! Ikongl. kammarrättens gemensamma utlåtande unde ns an FI ET