KUUV JaUUTVUULUVIDIUVS Mil LMV PLURVUvS MYVSKAISEERS l ——E— Borgareståndet. Till referatet i lördagsnumret om Borgaretåndets behandling af de från förra riksdagen hviande grundlagsförändringar hafva vi att tillägga hufudsakligen följande: I frågan om representationen för Fahlu bergsleg rotesterade hr Fahlhem emot Konstitutionsutskotets förslag att fjerdepartsegare, som tillika voro bruande bergsmän, skulle hafva representationsrätt. Ian förklarade förslaget hafva blifvit gjordt vid eni idpunkt, då de brukande bergsmännens antal var: betydligt äfvensom deras tillverkning, då de dermot numera ej voro så få, attiman behöfde befara tt ibland dem skulle uppstå brist på duglige rikslagsmän. Derjemte ansåg han det innefatta en inkränkning i valrätten, alldenstund derigenom alla om tillhöra ett annat stånd, eller äro embetsmän, j kunna väljas. Valen i Fahlun äro äfven olämpiga, emedan fjerdepartsegarne skule hafva svårt leitimera sig inför magistraten i Fablun, då de äro astighetsegare på landet och en magistratsperson. jore mindre passande som ombud för bergslagen. I! Illmänhet vore det obilligt, att fjerdepartsegare, enär le ej hafva samma skyldigheter som b:rgmännen, skulle vara i besittning af lika rättigheter som dessa, Hr Muren förundrade sig öfver att hr Fablhem Då en gång ville valrättens utsträckning och inskränpkning, och upplyste derom, att adeln vid förra 1ikslagen ogillat ifrågavarande förslag, emedan utvidg-; ningen ej var stor nog, enär adeln önskade att äfven utom lånet boende fjerdepartsegare skulle hafva! rösträtt. Utvidgningen vore så mycket mera behöfig, som de brukande bergsmännens antal blifvit så ringa, hvarföre flera behöfdes som dela ej blott skyldigheter utan äfven rättigheter. Hr Collen ville ej förtänka att fjeardepartsegarne, som äfven betala riksdagsomkostnaderna, vilja deltaga i valrätten; ansåg att magistraten i Fablun vore rätta forum för valförrättniogen, enär hr Falhem ej uppgifvit något annat såsom det rätta, samt att, enligt försleget, de valbare skulle fördubblas till och med på ett afstånd af endast en mil från grufvan. He Petre förklarade att han ansåg, det förslaget åsyftade en ej obetydlig förbättring, samt att då fjerdepartsegare finnas i hela riket, äfven deras valrätt Dorde utsträckas. Såsom exempel på bruksdistrikternas vidsträckthet anfördes, att det distrikt, hvarför hr Petr är ombud, sträcker sig från Gefle ända vill Haparanda, och väl ej är svårare för en magistrat än för andra, som hafva vidsträckta valdistrikt. . Afven hr Billström ville att valrätten än mera blifvit utsträckt, samt fann ingen svårighet för magistraterne vid valen, då röstlångder behörigen till dem inkommit. Hr Halling fann att ingen annan förändring blifvit föreslagen, än hvad billigheten fordrade, samt att 14 R. O. redan innehåller, att valen skola ske inför magistrat, hvarföre val inför grufverätt strida mot grundlagen. Åtskilliga repliker af hr Falbem förekommo, hufvudsakligen innehållande farhåga, att meagistratsperson, genom det nya förslagets antagande, skulle väljas. Hr Ekholm tyckte, att då ståndet redan består af 29 lagfarne män, det var af ringa betydelse om magistratsperson valdes eller ej. Som förut är nämndt, antogs förslaget. Angående rättigheten för Bondeståndet att välja sin sekreterare yttrade sig her Lagergren, Brinck, Gustafsson och Winge. Den sistnämnde anmärkte, att Bondeståndet förr ej haft rät att deltaga i vissa utskott, och att Bondeståndet nu både kunde läsa och förstå grundlagen, samt således ej behöfde ega någon vägvisare. Vid diskussionen om Bevillningsutskottets åligganden ansåg hr Brinck förslaget ej antagligt, emedan han ej kunde inse hvarföre icke B. U. kunde förstärkas vid behandlingen af frågor, som det sjelf bandlagt och utredt, samt emedan ett stånds mening kunde undertryckas, då deremot nu ett ståndsfrån de andre efvikande tanke medför omrö.tning uti förstärkt Statsutskott. Hr Wern försvarade förslaget, hvari han fann flera fördelar och fäste uppmärksamheten på att Bevillningsutskottet aldrig förstärkes; dessutom skulle derigenom ärendenas behandling blifva enklare, mycket tryckeri och skrifveri minskas, hvilket ej obetydligt skulle bidraga till riksdagarnes förkortande. Åfven hrr Gråå och Gezelius talade för bifall, som ock vid voteringen vanns. I fråga om motioners väckande hade hr Björck ett längre och ganska frisinnadt anförande. Han an såg att om motioner skola skriftligen väckas, så fordra de skarpsinnighet och stilistisk förmåga hos representanten, som under det närvarande representationssättet ej är så lätt att finna, samt att Rikets Ständer ej böra bortgifva sin initiativrätt i lagfrågor, synnerligast som inga af de Kongl. propositionerna inoehålla några genomgripande förslager åt något håll, då det likväl åligger regeringen att framkomma med sådana förslag, som äro af nöden. På 2 år har dock intet enda dylikt från regeringen förmärkts, hvarföre det skulle vara oklokt af Rikets Ständer att frånsäga sig sina rättigheter i denna väg. Her Boseus, Gustafsson och Brinck talade äfven för afslag, som ock följde. Angående de sammansatta u skotten hade hr Ealling funnit motsägelser uti vissa psragrafer rörande dem, hvarföre han, äfvensom hr Sundin, yrkade afslag, då deremot hr Wern försvarade remiss till sammeansatte utskott, som blefvo färre till personaten, då det nu vid riksdagar inträffat, att af 5 stånd sammansatta utskott uppgått till öfver hundrade. Bland dem som yttrade sig angående förslaget att inskränka motionstiden, visade hr Billström huru man jemt inskränkt motionstiden från 2 månader till 6 veckor och 4 månad och att man skulle väl slutligen hafva lust att alldeles borttaga den. Bättre vore att taga bort de betydelselösa ceremonier, som tid rikedagens början försiggå. Dessutom vore uttrycket i förslaget behörigen väckt vådligt. Hr Winge anförde, att ifrån tiden, då valen förrättas, till riksdagens början, är minst 2 månader, under hvilken de valde hafva tillfälle att tänka på de motioner de erna föreslå, så att 14 dagar voro tillräckliga att vid riksdagen få dem. färdiga, och de m I mr oas sag ån aa meantlamar I kart