Aftonbladet – 27 januari 1851, sida 3

skolkamrater utsågos till sekundanter, striden skulla ske på pistoler, öch de båda duellanterna infunno sig :punktligt. söndagen derpå,. vidi utsatt timma,. på en liten sjö invid byn Wilda nära Posen, der striden skulle försiggå på isen. Den ohyggliga leken förbereddes med all möjlig högtidlighet, ingen af de öfliga formaiiteterna uraktläts. Ändtligen stodo de 45och 47-åriga ynglingarna mid: emot hvarandra med upprätt hållning och trotigt mätandes hvarandra med utmanande ögonkast. De skarpladdade pistolernas. hanar spändes, dugllanlerna lade än få hvarandra med största köld, ingen larrning på handen förmärktes och på signal af sekundånteraa gafs fyr; båda skotten föllo såsom ett enda; .båda hade. förfelat-sitt mål; Sekundanterne ansågo nu. hederns fordringar. uppfyllde och sökte -bemedla en försoning mellan: de stridande, men alla deras bemödanden strandsde mot den 47-åriga Brar drickis oryggliga beslut att i blod rentvå sin fläckade heder,, Pistolerna laddades på nytt, afståndet .minsksdes något och sekundanterna kommenderade för andra gången fyr!.. Afveni denna gång hade: båda -skjutit bom, men-Zienkowiez kula genomborrade : Bradrickis -pelsmöss2. För tredje gången laddades pistolerna, som med otålighet fattades af de förvillade, men oförskräckta kämparns; sila sekundanternas föreställningar. att låta saken vara afgjord, -gezom hvad som redan skett, yoro äfven nu fruktlösa ; för tradje gången riktades de mordiska vapnens mynningar mot kämparnes bröst; man. bade. ytterligare förminskar afståndet, och å sskundanternas tecken smattrade skotten. Nästa gokblick uppgaf Ziehkowicz ett doft anskri och föll janslös samt bidsnäs i blod 1lll. marken. Kula nhbade träffat boaomi bjöatet.. Den sårade sflördesgenast ; till närmaste bomlngyoltkarehjeip tillkallades, och den olycklige, men ridderlige segraren Bradricki anmälde sjelf -sekenhos polismyndigheten; och såväl duellanten som sekundanterna blefso på allmänna -åklagarens yrkands insatta i häkte. . Samma deg utskars kulsn ur den illa sårade Zienkowiczs bröst, men osktadt alla försök att rädda Han: unga lif, dog han redsn den följande -dagen, änier de våldsammaste plågor. Msn har uti denna sorgliga tilldragelse :ett varnsnde exempel, somysisar bvarthän missförstådda begrepp om heder, och missbrukadt personligt mod, kunna leda! -Månna ej: tiden nu bör vara inne att, åtminstono hos.det uppvexende slägtets utrota den lika olyckliga som barbariska förvillelsen,; att en fläckad heder kan rensvås med menniskoblod, eller en tillfogad skymf utplånas genom ett brodermord? — CzAYKOWSKI, den polske romanskrifvaren, som sedan tioår tillbaka vistats i Konstantinopel, under franska regeringens beskydd, såsom representant för den polska emigrationen, har funnit sig nödsskad att öfvergå till Islam; sedan herr Lahitte undandragit honom sin protektion, och ryska sändebudet, grefve Kisselew påyrkat hans aflägsnande från ottomaniska riket. Czaykowskl her. äfven gjort sig bekant iTyskland såsom skriftställare, genom öfver. sättningar af hans römaner: Kirdzalin och sWernyhoran. — LITTERATÖREN LEON GOZLAN har i en fransk tidning infört följande beriktigande i anledning af en genom flera tidningar gående tidningsanka: Herr redsktör! j pJag kan icke förstå i hvad för nog löjlig afsigt en belgisk tidniog, och efter den flera franska tidvingar, anklagar mig att hafva efter en okänd amerikansk medborgare ärft en summa af 30,000 francs. Olyckligtvis är denna uppgift 50,000 gånger falsk. Men i stället för att så generöst utdela sådane här febelsktiga arf, skulle Belgierna göra mycket bättre i att till oss, mig och mina kemrater, återlemna aila de pergar som de stulit från oss och som de oupphörligen fortfara att stjäla från oss genom aftryck af våra arbeten. Emellertid kan dennaamerikanska tidningsanka, naturaliserad belgiska, hafva sin stora moraliska betydelse. Den skall måhända gifva några rika amerikanare den ideen, att åt fattiga litteratörer, som roat dem, testamentera en del af sin förmögenhet i stället för åt löjliga stiftelser eller operadansöser. Var öfvertygad, min herre, om den djupa ledsnad jag erfar vid vederläggningen af en nyhet, gom icke destomindre skall återigen dyka upp efter min dementi... Ty sanningen förgås, men tidningsankor förgås icke! Eder t llgifne tjenare och kamrat. Leon Gozlan. CER