FUVETB) VE, RESER NARE UU LR AT: ARV UTE BESTSVESSRet att don tvingar individen att göra tjensten till en bisak, för att på hvarja annat upptänkligt sått förskaffa sig sitt nödtorftiga uppehålle, och i någon mån för ålderdomen söka återförvärfva hvad han oftast af sina egna tillgåogar uppoffrat i det yrke, han af ungdoms hänförelse, ibland endast af fåfånga, omfattat; en pensionering, otillräcklig för lefnadsbebofven under enframskriden sålder, och då den enskilda försörjningsförmågan icke är illräcklig; då en famij vanligen ökar utgifterna — en persionering, hvartill befälet å sin sida, osktadt otillräckliga löner, sjelf måstekontribuera, cch som för den utsläpede och bräckligesoldaten vanligen uppgår. endast till en skilling om dagen. Sträcker man åter granskningen till de fordringar nationen äger på armen, såsom det betryggande värnet för dess sjelfständigbet, så finna vi visserligen andan och viljan, såsom de böra vara, gods; men vi finna äfven hos dsnsamma nära nog fullkomlig brist på de tvenne hos soldaten nödvändigeaste egenskaperne: marschvana och kunskap i vapnens bruk (skjutfärdighet). Slutligen kan man till och med säga, att armen saknar hvad som utgör det nödvändiga och enda medlet för vidmakthållandet af en med helsosamma frukter förenad krigslydnad och ett icke förslafvande samband mellan hvsrje ND mm m ATL länk i den militära hierarkien, nemligen de bestäm-! da föreskrifter för såväl den lägstes som högstes skyldigheter .— .således äfven rättigheter — hvilka! utgöra föremål för i allo tilämpliga krigslagar och ljenstgöringsreglementen. Efter-denra, jag medger mörka, met sänningsenliga framställning af de med landtförsvaret förenade förhållanden, torde väl ingen hvarken med allvar Vilja påstå, åtminstone med hopp att blifva trodd, satt en omfattande plan för organisationen af Sveriges försvarsverk, d.v.s. stridskrafterr as ordnande i qvantitatift ceh qvalitatift firhållande till rikets behof och tillgångar, börjat ända frånr år 1810, och derefter successift utvecklat sig, ej heller bestrida att icke mera genomgripande åtgärder äro af nöden, än de hittills vidtagne, ceh hvilka mig veterligen icke utgjorts af andra, än en total, dock ej ännu i alla sina detaljer oåterkalleli-! gen bestämd uniformsförändring för ermåen, samt i åtskilliga förändringar med hänseerde till beväringsmanskepets vsapenöföingar. Hvad uniformsförändringen beträffar, så vill jag icko bestrida hvarken dess behöflighet eller ändamålsenlighet, men den blir dock alltid en bisak, relatift till de vigtigare förändringar, som inom landtförsvaret påkallas. Hvad åter förändringen af bevä-! vingemanskapets varenöfningar vidkommer, så vill jag endast antaga den såsom eft försök, ifrån hvilket man ganska ssart lärer komma att afstå, då ärdamålet efter all möjlig förmodan icke kommer att motsvara de kostnader, som med experimenttt äro förenade. Icke blir man t. ex. kavallerist derigenom att man påspänner en sabel, möjligen på en kavalleri-u. iform, och derefter öfvar 192 dagersfot-exerei:? Ett noggrant öfvervägande af allt hvad i detföregående blifvit anfördt, föranlät mig att af nit. för den goda saken, samt i akt cch mering att gegna min konung och mitt fosterland, vid förliden riksdag afgilva ett fullständigt och deteljeradt förslag till) reorganisation af Sveriges landiförsvar. Ehuru sjöförsvaret, såsom en sak för sig, icke uti nämnde förslag direkt vidrördes, blef likväl icke allenast behörigt afseende derå fästadt, utan äfven förslaget uppgjordt i öfverensstämmelse med den åsigt, att jeg tänkte mig sjöförsvaret såsori utgörande första linien eller den egentliga eorps de bataille af vårt netionpalförsvar, och såsom sådant mera systematiseradt och mera utvidgadt, än nu är förhållandet, ssmt lendtförstaret endast såsom andra linien eller reserver, men en oöfvervinnerlig reserv, bestående ef Sver-! ges hela vapenföra befolkning. Försleget erhöll dock för tillfället föga sympatbier inom riksstånden. Ibland orsakerne härföre torde tyvärr den kuftudsakligaste vara, att förslaget gick till roten af det onda — något som af vår ståndsrepresentation merendels, om ej för annat än för konseqvensens.skull alkid ogillas, och hvilket möjligen nyligen föranledde chefen för landtförsvarsdepiriementet att ex-officio tillägga förslaget benämnizgen: desorganisationsförslag. Då utskottet vid siotl. rikedsg deröfver! bröt stafven; yttrades: afl de anmärkningar, som förslagets granskning föranledt, voro af mindre vigt och lätt kunde undanrödjas, så framt systemet icke innehöll indelningsverkets upphäfvande: något som utskottet, medgifvande indelningsverkets intrasslade och omilitäriska former, likväl icke ansåg antagligt och för fäderneslandet nyttigt, utan tvärtom vådligt. Ver. detta domslut det rätta, eller var det endast ett foster af ensidighet, partiåsigter och obekantskap med Yet ämne, som afbandlades? För sin del gillade riksstånden utskottets betlut. Skall framtiden, en icke långt aflägsen fremtid, göra detsamma? Jag ej allenast tror, utan vågar med tillförsigt påstå, att icke så kommer att blifsa fallet. För min enskilda del voro mina å:igter 4848 desamma som de nu äro, nemligen att jeg snser tiden vara inne, ait i vår försvarsorganisationföi verkliga hvad som vid 4840 års riksdag yttrades! af svenska armeens vördsade och ridderlige Nestor, ban som med krigarens och statsmannens grånade erfarenhet förenar umnderlöjtnantens varma känslor och öppna väsende; han som vetat att ej allenast förvårfva armeens och öfrige medborgares odelsde aktning och tillgifvenhet, utsn äfven att oförminskad bibehålla denssmma — nemligen att hantänkle sig indelningsverket såsom tillgäng för ett på elt fullständigt beväringssystem grundadt nationalförsvar. Huru underordped är ej i öfrigt den röle8 com de indelte trupperno -spela vid frågan cm a måers numerär, för att med anledning dersf göra något afseinde på deras bibehållande. Bott ett enda olyckigt fälttåg, der 15 å 20,000 msn gingo förlorade och hela indelta ermåen — denna armåe som. under reden då dess verksamhet i militäriskt hänseende l ir nästan ingen, kostar landet så omätliga eummor. — vörö sprängd samt beväringsmanskapet enda resursen. Hvarföre då icke, medan tider är, gifve letta manskap den organisation, som det har afnö len, om något dermed i sfgörandets ögonblick rå kunna uträttas? Att en soldat slåss bättre för det ( han har ett torp, hustru och barn, är en dårskapl att påstå, alt jag icke tror någon med allvar kan göra det; tvärtöm tror jag, stt om under stridens ! vimmel den, till en framskriden ålder komne oeh uf ekonomiske omsorger hitt.lis upptagne indelte sollaten påminner sig sitt torp, sin. bustru. och gins barn, så väcker denna hågkomst snarare feghet än hjeltemod, genom åtankan på den förlust hän åstadkommer sin familj, genom sitt lifs vågands och förspillande. Hosbeväringsypglingen är deremot kran utan rival på slagtfältet, För att ytterligare ur sin rätta synpunkt bedöms. indelningsverket, bör man taga i behörigt öfvervägande, att Sverige, då Carl XI organiserade indelt armeen, icke var hvad det nu är; att indelta armåen ej heller nu företer samma förhållanden som i sin primitiva organisation. , Xppighet och.det stora behofvet af utläbdska varor, utom nödvändighets———