Aftonbladet – 25 januari 1851, sida 2

Min herre, sade främlingen i nästan oblid ton till den förstnämnde, som med en oförklarlig känsla af obehag redan ville draga sig tillbaka, skicka åtminstone bit et glas vatten; ni borde se att fruntimret är i behof deraf. Jag bedrog mig ej, tänkte Elfborg så snart han fick höra den okändes brytning; det är han! Nej, gå icke, bad Märtha, som, då hon nu åter hemtat sig, skyndade att lemna öfverstens arm; stanna ni ser ju att jag redan är bra ... För all del, mitt herr skap, fortfor bon till fruntimren, hvilka nu äfven började fråga och omringa henne; oroen er ej. Jag tror att .. värmen förorsakade mig ett hastigt illamående, och är blot ledsen att af så ringa anledning hafva stört ert nöje.n Man sökte tranquilisera prostinnan i detta fall och kände, sanningen att säga, långt mindre intresse för hennt än för främlingen, hvars skick och utceende genast till kännagaf något ovanligt och utmärkt. Märtha, som ändtligen påminde sig att han måste var: obekant för sällskapet, ville just nämna hans namn, nä grefve Harenflycht skyndsamt inträdde. Min Gud! utropade han, hvad tänker ni på, mir vän, att så förderfva det högtidliga och storartade i er uppträdande, som jag hela aftonen gått cch hoppats på Kom nu åtminstone att jag får presentera er för värder derute, innan pi sjelf gör er vidare bekant för de öfriga. Herrarne följdes åt och inom en minut voro Eilborg och Märtha de ende som qverstannat i kabinettet. Ni vet... ni gissar förmodligen redan ? stammade bon Ja — mer än tillräckligt! svarade han kort och lem: nade rummet genom andra dörren. Emellertid flögo orden: Öfverste Edwin! som en elekirisk stöt genom hela sällskapet. Hvem hade icke redan bört talas om denna ryktbara personlighet och hans sällsamma äfventyr ända från barndomen? Hvem wvi:ste ej att ban varit en förlorad son, som rymt för Gud ve! bvilket brott, cch återkommit i Gud vet hvilken afsigt — ju osannolikare desto bättre; några påstodo som jesuitict spion, för att spela Sverige i händerna på engelsmän, ryssar, turkar, fransoser, med ett ord alla möjliga fiendtlig: nationer; andre att han vore en hatare till all slags öfvermakt cch hemkommit för att förmå sina landsmär bilda en republik efter amerikanskt mönster, medan ännu ett tredje parti förklarade detta vara osannt och att har helt simpelt vore en industririddare,, som både genom lofliga och olofliga medel lyckats förvärfva en norme for. ture, än som rättskeffens och tapper krigare på konti nenten, än som munk i Spanien och Portugal, än som