Aftonbladet – 24 januari 1851, sida 3

Hos oss finnes, iiksom i flera andra af Kurepas länder, en allmänt utspridd folktro, att fSvalornma ligga I vinterdvala på sjöbotten, hvarifrån deåter vakna och uppflyga då vattnet om våren biuönit antaga jen viss värmegrad, oehofta hörer man aktningsvärde personer försäkra, att de sett srallor som blifvit upptagna ur vattnei vintertiden, vaanligen med lisnet, och som tillqvicknat då de inkomamit i varmt rum. För mången torde dessa berättelser : synas fallt tillräckliga för frågans afgörande; men : då det, enTligt vår nuvarande känredom, icke kamm förklaras, eller ansss möjligt, att en fogel skulle kkunma, utan att förlora lifvet, tillbringa en längre tidd under vatten, utan tillgång tili luft, hafva naturrhistoriei enhälligt ansett sig böra bestrida rigtighetten a: denna tro eller åtminstone betvifla densamma till dess nya och bestämda bevis framlades. Vanligen har men ansett berättelserna om Svalor, fusna under vattnet, bero på hvarjehanda förvexlingar, hvilka lätt kunna uppstå, då man, utan att närmare hafva undersökt rätta förhållandet oeh utan att ånyo kunna undersöka det, litar på hvad man förr seitt eller hört. Redan Buffon, som på 4760och 477(0-talet, alltså för smart 400 år sedan, skref sitt bekanta stora arbete öfver Naturalhistorien, babandlarr deruti den anförda folktron såsom en erimlig ssaga, hvilken knappt behöfver vederläggas, än mindre: närmare undersökas. Likväl återkomma beständigt nya boerättelser om Svalors vintersömn. Vi hafva sjelfve eerhållit många sådana, hvilka, för de personers skull, : som haft godTheten lemna dem, förtjena all uppmärkssamhet. Dock ir den olägenheten gemensim för alla de berättelser Åt detta ämne, som vi känna, att de cendast ormtala händelser som timat för lång tid (vanligen 30, 40 å 30 år) tillbaka oebh som numera ieke kunna ånyo undersökas eller jemföras med andra isyma vittnens uppfattning af saken, så att de nödvändigt gifva anledning att misstänka någon förvexling af händelser eller föremål, origtig föreställning derom o. se. v. Men dessa herättelser äga dock neg värde för att göra en ny undersökning önskvärd, hvilken kunde hafva till följd framdragandet af verkliga bevis för eller emot. Vi anse det nemligen ejj möjligt att en tro skulle vara så allmänt utspridd som derna, och så ofta styrkas genom berättelser af trovärdiga personer, i all ej något verkligt och ofta förekom marde naturfenomen låge till grusd derför. Det är med afseende härpå, som vi nu förnya vårt, för ett år sedan, genom Vetenskapsakademiens OÖfversigt JM 4 och Aftonbladet J4 43 för 1850, gjorda tillkännagifvande, att vi utfåsta oss: att beatala 50 rdr bko till den förste, 20 rdr bko till den andre och 40 rdr bke till den tredje i ordningen, som under nuvarande vinter, inom den 21 Mars, företer en eller flera Svalor, funna i råttnet eller på innat sätt öfvervintrande i fritt tillstånd, och genast after fyndet insänder en sålunda funnen Svala (eller Adera) till .endera af oss eller till Kongl. Vetenskapsakademien i Stoekholm, med uppgift på dagen ech stället samt sättet huru fyndet blifvit gjordt. 1 På vårt förra tillkännagifvande härem . har intet svar kommit; men vi önska upprigtigt, att de, som Jiga tillfälle att undersöka förhållandet, -ieke ville åta hindra sig af det till utseendet exrimliga. i sjelfÅva frågan, utan verkligen försöka att bidraga till dess utredande, och det är i brist på eget tillfälle härtill, som vi derom ammeda andra. Vi kunna ech böra aemligem gerna tillstå, att ehuru vi icke inse möjligheten deraf, att en fogels vinterläge under vattdaet kan stå tillsammans med hvad vii öfrigt veta, sisom säkert och bevisadt om foglarms byggnad och joatur, kunna vi dock ej bestämdt: föklara det för Jem omöjlighet. Det är dels tänkbart att em närmars undersökning kan uppdaga omsändigheter, på fhvilka ingen au kommit att tänka, nen som kunna söra fenomenet lätt begripligt och föremligt med fJovad vi hittills veta, och på detta sått få vi ofta, d såväl inom vetenskapernas område som till och med i dagliga lifvet, se saker vara både möjliga och verkliga, som förr varit ansedde omöjliga. Dels kan, såsom vi förr amtydt, något tredje, alldeles mytt, påGRDas, som genom en origtig uppfattning föranledt dem antagna tron. Det är alltså här icke fråga om stt få den ena eller andra åsigten bekräftad eller örkastad, utan helt enkelt, att lära känna det rätta och sanna, hvilket är det enda förfarramde, sem duger inom naturstudiernas område — möjligtvis äfven i alla andra förhållanden. Såsom ledning för dem, som skulle vilja använda uid och möda på den önskade undersökningen, kam fTenföras, att i fall Svaler :kulle tillbringa vintern fJunder vatten, så borde de med den största sannolikJåeten om framgång sökas på föga dupa ställer uti eller nära vid de vassbänkar, hvares Svaler om hösten plåga samlas i större mingd. Svårligen kan man tänka sig möjligh:ten af att d skulle kunna aedgräfva sig i bottnen, hvarföre nan åtminstone först tyekes böra söka efter dem Jå bottnens yta och mellan de qvarsiående säfståadn. Vi erinra åfvea derom, ati det är ganska väl kändt att ett stert antal Svalor om höstem flytta tort för att tillbringa vintern i Afrika mellan tropiserma och återvända hit om våren. Det kan alltså blott vara fråsan; om att en del af våra Svealer kunde stadaa qvar i vioteriäge. Men i fall detta skeit ea gåag, så har det endast kunnat ske tillfölje af en natureödvändighet, betingad genom dessa djurs utveckling, så at. de Svalor, som äro af mågon viss beskaffenhet (t, ex. i anseend2 till ålder, kön 6. s. Vv.) måste tillbringa viatern på detta sätt, under det att 1e öfriga flytta. Men Svalor af demna beskaffsnhet nåste årligen finnas, hvarföre man, i fall Svalor en sång öfverviotrat, kam vara öfrertygad att detsamma irligen inträffar. I fall, vid en anställd undersökning, inga svaler skulle upptäckas, men andra föremål flansas, som dermed hade likhet, eller som af barn eler andra aärvarande blifvit amsedde för foglar, så skulle vi med tacksamhet emettaga uaderrättelsen härom, såsom upplysande de misstag, hvilka möjligtvis kunna hafva förapledt dem gångbare folktron, i fa!l dea befiones vara origilg. Skulle något afgöramde elier mycket bevisande svar erhållas, så skola vi med tseksamt erkärnande laf den persons bemödanden, som lemaat detsamm?, offamtliggöra berättelsen derom. Stockholm dem 20 Januari 4851. Carl H. Boheman. 8. Lovn. 6E. J. Sundevall. Intendenter vid Zoolog!ska Riksmuseum. — yttiyrr— — NIAGARAFALLET har åter undergått en förlindring, i det att en klippa, känd under namnet Aers-Shoe (Hästskor) nedstörtat, under ett förfärligt dån. De enorma fragmenterna hatva madfallit just på den trånga väg, på hvilken främlingar plåga färdas för att bese det ofamtliga vattenfaliet. Sällets utseemde lärer i sin helhet lika litet hafva blifvit